Det här koranbrännandet i Sverige och ambassadbrännandet i Irak är ett otyg som hålls igång av relativt små grupper av aktivister i sina respektive falanger. Men konsekvenserna av gatubråken och upploppen har nått långt utanför aktivistgruppen. 

Allt bråk och rabalder som omgärdar koranbränningarna har påverkat det allmänna rättsmedvetandet. Kantar Sifo genomförde tidigare i juli en opinionsundersökning för SVT: s räkning. 53 procent av de tillfrågade ansåg (6 juli) att det borde vara förbjudet att elda upp religiösa skrifter som koraner och biblar. 34 procent var för nuvarande lagar som i de allra flesta lägen bedömer t ex koranbränning som legitim religionskritik. 

Inom politiken finns dock inte motsvarande anpassningsvilja. Alla åtta riksdagspartier vidhåller - i en enkät med SVT - den avvägning mellan olika intressen som görs i grundlagarna idag. Vilket naturligtvis inte hindrar politiker som så önskar att ta avstånd från åsikter och uppfattningar som torgförs även inom lagens ramar. "Allt som är lagligt är inte lämpligt" betonade Moderaterna i sitt enkätsvar till SVT. Så är det. Och allt som man kan uppleva som lämpligt är inte lagligt. 

Socialdemokraterna underströk i sitt svar till SVT att den som yttrar sig/demonstrerar har "ett ansvar att tänka igenom konsekvenserna av sitt agerande." 

Politikerna gör klokt i att så där lite lätt försöka rida på två hästar samtidigt. Å ena sidan ta tydlig ställning mot yttranden som kränker och sårar andra människor. Å andra sidan ihärdigt argumentera för varför demokratins fundament är att makthavare inte lättvindigt går in och kriminaliserar åsikter och uppfattningar. Man kan alltid diskutera "exakt var balanspunkten ska ligga i olika rättsordningar", sa justitieminister Gunnar Strömmer i en riksdagsdebatt den 2 juni. Så är det. Men ska balanspunkterna mellan tillåtet och förbjudet ändras i grundlagarna om yttrande- och demonstrationsfrihet så ska det ju i så fall ske i otvungna lägen.

I det aktivistiskt upphetsade läge som nu råder och med de grova blåljussabotagen påsken 2022 i färskt minne så vore det politiskt självmord att göra något annat än att sitta still i båten och hoppas på den repressiva toleransens nednötande kraft. Snart nog kommer en dag då koraneldandet är lika passé som snön som föll i fjol. Och då har yttrandefriheten klarat sig ur ännu en strid.