Barnkören Oktaven sjöng Lalehs "En stund på jorden". Kulturskolans blåsorkester spelade "Under blågul fana". Människorna i den stora publiken vid Falu gruva sjöng "Du gamla du fria". Dalateaterns chef Daniel Rylander talade om Gustav Vasa. Den tidigare statsministern Magdalena Andersson talade om Sverige. Jag var där. 

Det har varit lite partipolitiskt gurgel i Dalatidningarna och på sociala medier apropå att Magdalena Andersson skulle tala på nationaldagen. Vilket på ett sätt är begripligt. Socialdemokraterna i Falun - som styr kommunen tillsammans med Moderaterna - blev nog lite överivriga när möjligheten att få Magdalena Andersson som talare dök upp. Den klassiska nationaldagsparaden upp från samlingsplatsen i staden och till gruvan jämfördes med en förstamajmarsch där lokala sossar uppmanades att delta. Magdalena Andersson presenterades enbart som "partiledare" och inte som just "tidigare statsminister". Vilket retade en del. Vilket som sagt är begripligt; inte minst mot bakgrund av Magdalena Anderssons konfrontativa uppträdande som partiledare på senare tid. Den sittande regeringen med sitt stödparti har anklagats för att vilja strypa friheten för pressen, för universiteten, för civilsamhället och för att vilja "tysta oppositionen" och allehanda andra hemskheter.  

Som tidigare statsminister ingår man vid särskilda tillfällen i den svenska statsledningen. När vitala svenska intressen står på spel är det Sverige som gäller. Den tidigare statsministern Carl Bildt representerade Sverige när president Erdogan nyligen svors in för en ny ämbetsperiod i Turkiet. Och som tidigare statsminister gör Magdalena Andersson självklart vad hon kan för att underlätta Sveriges inträde i NATO.

Att hålla ett nationaldagstal i Falun är knappast ett "vitalt svenskt intresse". Däremot är det viktigt för Sverige att nationaldagsfirandet inte utnyttjas för partipolitisk gyttjebrottning. Så blev det nu inte heller. Magdalena Andersson höll ett lysande tal om Sverige. Partipolitiken hölls på armlängds avstånd. Jag tror att de flesta som lyssnade kunde känna gemenskap med hennes fina och floskelfria ord om vad Sverige är och vad vi alltid bör värna när det kommer till sådant som frihet, ansvar och hederlighet. Hon talade om barnen och hon talade om tillit. Hon varnade för krig och för destruktiv konkurrens mellan stater och länder. Hon talade om samhällsbygget. Hon talade om dagspolitikens grunder utan att nämna en enda dagspolitisk fråga. Sådana tal är de bästa tycker jag. Vi som lyssnar kan lägga in lite av vårt eget i lyssnandet. Tänka lite själva. Det är Sverige det.