Då, för lite drygt hundra år sedan var det stora och nya det socialdemokratiska partiets starka tillväxt. Nu har vi ett läge med tre stora partier. Socialdemokraterna är fortsatt störst; men partiet har krympt sedan 1970-talet. I dag är Socialdemokraterna för små för att kunna regera på egen hand. Och när Sverigedemokraterna och Moderaterna slår sina påsar ihop så är de två partierna tillsammans större än S. Småpartierna till höger - KD och L - är dessutom betydligt mer verklighetsnära och regeringsinriktade än vad småpartierna ute på vänsterkanten är.
I socialdemokratiska toppkretsar hör jag allt oftare frankofila antydningar och förhoppningar inför framtiden. Ledningen inom Socialdemokraterna inser det allvarliga läget. Lyckas SD och Moderaterna bilda ett slags allians i samtidens stora folkliga frågor och som inget av partierna förlorar på så kan det bli mycket svårt för S att komma tillbaka i regeringsställning under de närmsta mandatperioderna. Och eftersom S är ett regeringsparti ut i fingerspetsarna så kan en lång period i opposition bli mycket nedbrytande för partiet. Interna falangstrider, begåvningsflykt och väljaravgångar kan förminska socialdemokratin och partiet kan förlora i styrka när och om den socialdemokratiska präglingen av myndighetstänkande och mediavinklar gradvis försvagas.
Därför talas det alltmer om Frankrike. Den tidigare så starka traditionella högern har mer eller mindre fallit ihop i den franska politiken. I de båda senaste presidentvalen 2017 och 2022 har de sedvanliga bataljerna mellan högern och vänstern ersatts av en strid mellan ett det nya mittenpartiet La République en Marche under ledning av den nuvarande presidenten Emmanuel Macron, och det nationalistiska Rassemblement National (tidigare Nationella fronten) som styrs av Marine Le Pen, även om partiet sedan ett år tillbaka har den unge Jordan Bardella som partiordförande. Den gamla högern är mer eller mindre borta och vänstern är utträngd till ytterkanterna.
Kan den traditionella högern gå i drickat också här i Sverige? Skulle man kunna tänka sig ett läge där S tar platsen som det nya lite lätt vänsterliberala och stora mittenpartiet medan SD tar över rollen som det stora och samlande högerkonservativa partiet? Åren fram mot valet 2026 kommer att visa om S (och kanske även SD: s) ambition att styra utvecklingen åt det franska hållet kommer att bära frukt eller om Moderaterna står pall.