Eller så kläs de gamla vanliga konflikterna i krigskostyrmer. Att det i Rysslands anfallskrig mot Ukraina uppstod brand i ett kärnkraftverk fick omedelbart kärnkraftsmotståndarna här hemma att hävda att kriget visar hur fel de har som vill bygga ny kärnkraft i Sverige. Att det nu förväntas uppkomma flyktingströmmar från Ukraina som grannländerna behöver ta hand om, användes snabbt som argument för hur fel alla de har som förespråkar en mycket stram invandring. Att kunna säga "vad var det jag sa?", även om underlaget är minst sagt skruvat, är en stark lockelse för många av oss; ingen nämnd och ingen glömd. 

Den politiska frågan om Sveriges säkerhetspolitiska linje har även den - förstås - inslag av "vad var det vi sa". Kretsen runt Moderaterna och en ansenlig skara säkerhetspolitiska kunskapare och debattörer har länge pläderat för en svensk anslutning till Nato. När Ryssland nu för anfallskrig så är det en dramatisk händelse som onekligen ger större tyngd åt den som hävdar att Sverige borde se om sitt hus och söka medlemskap i den västliga försvarsalliansen. Ukraina står likt Sverige utanför Nato och har under en och en halv veckas rysk invasion fått klara sig självt. Visst har Ukraina fått mycket stöd, sympati och svenska pansarskott; men Nato går inte direkt in i den militära konflikten. Skulle Sverige drabbas av ett liknande öde om vi anfölls? Frågan är relevant. 

Rysslands anfall på Ukraina har också gett frågor om "rätt och fel" en plats i det offentliga samtalet. En slags moralisk hållning, vid sidan av egennyttor, tränger sig fram. Jag minns när Bert Karlsson, partiledare för det nybildade partiet Ny Demokrati, i februari 1991ntervjuades av den stränge journalisten Olle Stenholm; salig i åminnelse. Bert och Ian Wachtmeister - vila i frid - hade kokat ihop ett partiprogram. Där stod bland annat att Sverige inte längre skulle vara "neutralt mellan demokrati och diktatur." Olle Stenholm grillade Bert hårt. Bert hade nog inte läst varje rad i programmet och hade mycket svårt att svara begripligt på frågan om Sverige verkligen inte tog ställning för demokratin? Bert Karlsson fick ur sig att Sverige "borde välja sida" och att vi borde "liera oss med Europa." Intervjun sågs som en stor motgång för Bert. Han visste inte riktigt vad han talade om.Så var det. Men känslan fanns där; som så ofta med Bert. Många anade den där känslan och anslöt. Intervjun omvandlades till en succé. Och nu kommer kanske "Bert-känslan" tillbaka hos många. Man borde välja sida.