I flygvapnet finns lite drygt 100 piloter med kompetens att ansvara för den svenska beredskapen att med mycket kort varsel lyfta för att försvara Sverige mot militära angrepp. Det tar lång tid att bygga ett JAS-plan och det tar lång tid att bygga en färdig stridspilot. Ambitionen är att 14 elever ska påbörja pilotutbildningen varje år; men årskullarna just nu består av 10 pilotelever. Mot bakgrund av dessa blygsamma numerärer förstår var och en att pilotförsörjningen både är en mycket grannlaga och känslig fråga och en sak av stor betydelse för allas vår säkerhet. En kort flygtur bort från Sverige utkämpar Ukraina ett blodigt försvarskrig mot vår ärkefiende Ryssland. Militärt och politiskt befinner sig Sverige i en mycket känslig fas med vårt kommande medlemskap i Nato.

Piloterna är missnöjda. Lönemässigt har de halkat efter. Enligt en jämförelse som cirkulerar i media hade en pilot och en riksdagsledamot ungefär samma månadslön (38 000 kronor) 1999. Idag har riksdagsledamöternas löner nästan fördubblats medan pilotlönerna har stigit med mer blygsamma 4000 kronor i månaden sedan 1999. Piloterna gick tidigare i pension vid 55. Nu gäller 67 år istället. Piloterna har också "låsts in" genom att deras flygcertifikat inte är giltiga inom det kommersiella civilflyget. I vad som förefaller att vara en protestaktion har ett stort antal piloter ansökt om tjänstledighet för studier i höst. 

Flygvapenchefen Carl-Johan Edström säger i en skriftlig kommentar (11 juli) att "Vi befinner oss i ett prekärt läge, en kris framförallt på pilotsidan där tjänstledighetsansökan och uppsägningar har inkommit" Han konstaterar också helt riktigt att: "Försvarsmakten investerar stora summor i utbildningen och behöver därför kunna säkerställa att det vi investerar i varje individ också ger effekt tillbaka under lång tid." Frågan är dock hur det där "säkerställandet" ska gå till?

Inom delar av det offentligas gamla "pliktyrken" lever det otvetydigt kvar en anda av att det alltid finns ett "huvud" att beordra till en ledig rad i ett bemanningsschema. Medarbetaren blir sedd som "vem som helst" istället för den som man är. Denna anda är en del av förklaringen till sjuksköterske- och polisbristen. Folk jobbar inte under vilka villkor som helst. Det gäller särskilt också för stridspiloter. Man kan tycka att i en liten grupp av 100 personer borde individerna ständigt vara syn- och talbara. För Sveriges bästa behöver förändringar komma ganska snabbt.