En eftermiddag tidigare i veckan hölls det ett stormöte i aulan på äldreboendet Hallegården mitt i Skärblacka. Socialdemokraterna Olle Vikmång och Andreas Bohlin var på besök för att "lyssna in" folks uppfattningar och åsikter om Hallegårdens nuläge och framtid. Mötet utvecklades till ett klassiskt folkmöte där Skärblackaborna passade på att lufta problem och missförhållanden av många olika slag. Jag var där.
Äldreboendet har 26 platser och i området finns också ett antal pensionärslägenheter. Hallegården byggdes runt 1959-60 och har under decenniernas gång blivit tämligen slitet. Det finns ett beslut om att riva Hallegården och det finns också en utredning gjord om lämpliga platser för att bygga ett nytt boende.
Beslutet om rivning och markplanerandet togs under förra mandatperioden då Olle Vikmång var kommunstyrelseordförande och S, C, L och KD styrde i kommunen. Sedan dess har inte så mycket hänt.
Många av de äldre Skärblackabor som var med på mötet anade ugglor i mossen. "Försök inte att sätta oss på äldreboende inne i stan; vi kommer att vägra", ropade en dam och fick många instämmande nickar och tillrop.
Olle Vikmång och Andreas Bohlin (som är S främsta företrädare i Vård- och omsorgnämnden i Norrköpings kommun) fick många frågor om vad som kommer att hända med Hallegården. Enligt tidigare beslut ska boendet finnas kvar till 2027. Men vad händer sedan? Återkommer S till makten efter valet 2026 så får man nog tolka det som ett socialdemokratiskt vallöfte att det kommer att byggas någon form av äldreboende i Skärblackatrakten.
Vikmång och Bohlin sade sig hoppas på att kunna påverka Sophia Jarl (M) som nu leder en borgerlig samverkan med KD och L och som genom ett samarbete med SD har majoritet i fullmäktige. På mötet varnade Socialdemokraterna för att de som styr i kommunen nu hellre värnar det "privata än det lokala" och har fokus på att hellre fylla de två privata äldreboenden som står tomma i Sandbyhov och på Kvarngatan än bygger nytt i Skärblacka. Vi får väl se hur det blir med den saken.
Det var som sagt ett frejdigt stormöte med en allvarlig underton. Det känns inte som att vi tillhör "vårt Norrköping", sa en dam. Vad händer med vägföreningen? Med det "döda torget?" Med de "gröna spektaklen" på Folkets Hus vägen? (Fuktskadade nybyggen) Med isen i Globalhallen? Med vattengympan? Med det förfallna elljusspåret?
Sådana här öppna stormöten fungerar mycket bra i en ort som Skärblacka. Här finns en demokratisk vana och mognad. Och ett hotande utanförskap som politikerna behöver ta på stort allvar.