Inrikesminister Mikael Damberg och justitieminister Morgan Johansson är nog en bra bit bortom den gränsen när de på DN Debatt (9/11) på ett oblygt sätt drar sambandslinjer mellan terrorism och det svenska ”marknadsliberala” skolsystemet. Anslaget i artikeln är att regeringen och polisen noga följer utvecklingen i Europa med anledning av de senaste terrordåden. Efter en genomgång om allt som regeringen gör för att motarbeta terrorism så konstaterar statsråden att ”det marknadsliberala skolsystemet har fått mycket stora och negativa konsekvenser” när det gäller terrorismens utveckling i Sverige. Damberg och Johansson meddelar att fem ”utbildningsverksamheter” har stängts sedan Säpo tipsat Skolinspektionen. Det är utmärkt att så sker. De borde självklart aldrig ha fått startat. Problemet är kort sagt att marknadsliberaler inte har fått motstånd av en alert statskonservatism.
Staten bör vara mer konservativ än liberal. Under några år på 1990-talet var jag ordförande för Friskolornas riksförbund. Internt och externt i media och på möten var jag då som nu kritisk till hur staten sköter en del av sina grundläggande åtaganden. Att få starta och driva en skola än ingen mänsklig rättighet eller grundlagsskyddad frihet. Skolor ska leva upp till högt ställda kvalitetsmål för att få statens tillstånd att verka i samhället med offentlig finansiering. Tyvärr har staten förslappats när det gäller kvalitet och kontroll. Statens auktoritet är inte på topp när det gäller att hävda sina kärnvärden. Allvarligast är naturligtvis att statens våldsmonopol är på väg att delvis privatiseras ut till enskilda och lösa sammanslutningar av kriminella. Enligt den officiella statistiken har de kriminella hittills i år öppnat eld vid 315 tillfällen medan polisen i huvudsak har sina vapen kvar i hölstren.
De terrordåd som drabbat Sverige i modern tid kan svårligen skyllas på varken friskolor eller marknadsliberaler. Utöver gärningsmannens eget ansvar har väl den senaste terrorn (Drottninggatan 2017) framförallt underlättats av en alltför liberal stats oförmåga att avvisa människor som inte har rätt att vara i landet. Det är utmärkt att staten stänger dåliga och hotfulla skolor. Damberg och Johansson devalverar dock sin trovärdighet i sakfrågan när de försöker anpassa statens antiterrorpolitik till pågående partikampanjer mot fristående skolor.