Försiktighet är en dygd i den beslutsammes pandemi

Coronakommissionen presenterade sitt slutbetänkande på fredagen.

Kommissionsordförande Mats Melin har nu lämnat över slutbetänkandet till socialminister Lena Hallengren.

Kommissionsordförande Mats Melin har nu lämnat över slutbetänkandet till socialminister Lena Hallengren.

Foto: ALI LORESTANI/TT

Krönika2022-02-25 13:14
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att sista kapitlet i kommissionens utvärdering av hur regeringen hanterat pandemikrisen kommer samtidigt som regeringen inleder hanterandet av en säkerhetspolitisk kris är en händelse som bör ses som en tanke. Globala pandemier och kärnvapenmakter som militärt angriper ett stort land i vårt närområde är förvisso kriser av olika karaktär. Men i vart fall i tidiga skeden och förlopp så påminner kriser och katastrofer ganska mycket om varandra. 

Coronakommissionen är - på goda grunder i mina ögon - tämligen mild i sitt sammanvägda slutomdöme om regeringens pandemihantering. Exempelvis saluterar kommissionen att ekonomiska stödinsatser till företag och arbetstagare genomfördes med snabbheten snarare än med träffsäkerheten som ledstjärna. Ett sådant agerande följer nämligen den så kallade "försiktighetsprincipen" som enligt kommissionen kan ses som ett "grundläggande förhållningssätt för att möta en hotande situation när den tillgängliga informationen är högst osäker och ofullständig. Principen innebär att beslutsfattare i sådana situationer inte passivt bör vänta på bättre kunskap, utan aktivt vidta åtgärder för att motverka hotet. Den innebär alltså att det är bättre att handla än att vänta på bättre beslutsunderlag. Därefter kan man modifiera sitt handlande när ny kunskap blir tillgänglig."

Coronakommissionens tyngsta kritik gäller regeringens insatser för att stärka smittskyddet; framförallt under 2020. Här tillämpades inte försiktighetsprincipen, enligt kommissionen. I det inledande skedet (under mars 2020 och på hösten 2020) borde regeringen ha agerat mer resolut och vidtagit mer kraftfulla åtgärder: "I mitten av mars 2020 borde ha skett en tillfällig stängning av ett antal inomhusverksamheter där människor samlas eller har nära kontakter. Lagstöd för att genomföra sådana stängningar borde då ha funnits på plats."

Den skarpaste kritiken drabbar Folkhälsomyndighetens - FHM- dåvarande generaldirektör. FHM var för passiv, för defensiv och för otydlig. FHM borde till exempel ha bestämt ha avrått från resor och bestämt ha rekommenderat munskydd. Regeringen kritiseras i sin tur för att alltför ensidigt ha låtit FHM hålla i taktpinnen. Det nationella ledarskapet ska tydligt utövas av regeringen eftersom det är regeringen som är ansvarig inför medborgarna.Nu är vi mitt inne i början av Putinkrisen. Läser regeringen pandemins slutbetänkande med Putinkrisen i åtanke så finns det många försiktiga klokskaper att ta till sig.