Annars kan det gå fort utför och ett, tu tre kan man befinna sig i en motvind full av svärmande anklagelser för dubbelmoral och hyckleri. I stort och smått gäller det därför att hålla tillbaka de moraliska brösttonerna. Grundläggande är också att förstå gränslinjen mellan moral och moralism. Särskilt viktigt är detta förstås i det politiska landskapets ledarskap.
SVT: s EU-reporter Christoffer Wendick berörde insiktsfullt det temat i sin analys om Angela Merkels efterträdare som ledare för Kristdemokraterna i Tyskland. Armin Lanchet vann med 521 röster mot 466 för utmanaren i finalvoteringen. Christoffer Wendick konstaterade: "Armin Laschet medgav inför omröstningen, med nästan rörande självinsikt, att han inte är någon perfekt skapelse. Kanske var detta ögonblicket då han vann över sympatier."
Att medge att man inte är en "perfekt skapelse" är dock inget man kan kokettera med i längden; i vart fall inte i ett ledande politiskt uppdrag. En politisk ledare - inte minst i Tyskland och Sverige - möter moraliska förväntningar; vare sig han eller hon vill det eller inte. Man förväntas inte vara en övermänniska men man förväntas leva på ett sådant sätt att privatlivet inte lägger krokben för det politiska livets uppdrag och krav. Några av många exempel ur högen:
Mona Sahlin som var en lysande politisk begåvning föll till slut på privatlivets oordning och skandaler. Den talangfulla Cecilia Stegö Chilò fick avgå efter bara en vecka som kulturminister i Fredrik Reinfeldts första Alliansregering 2006. Regeringens moraliska nimbus var inte förenlig med en kulturminister som inte betalat tv-licens på många år. Andra har fallit "offer" för sina partiers brösttoner i vissa politiska sakfrågor. S-statsråd som -(fullt lagligt) skatteplanerat, deltagit i ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter eller ställt sig över uppföranderekommendationer i den nu pågående pandemin; de statsrådens trovärdighet och regeringsduglighet undermineras gradvis och obönhörligt. Så är det bara.
En bra moral - sunda uppfattningar om vad som är rätt och fel och uppriktiga försök att som fattig och syndig människa försöka att leva upp till målsättningarna - är den bästa livskamraten för politiker och för oss andra. Fördömande moralism är däremot något som bör hållas mycket kort i politiken. På det området finns en viss förbättringspotential även här och där i Rosenbad.