Men ett alls inte ointressant pajaseri. Debatten före omröstningen var ett intressant förband till partiledardebatten som inleddes strax efter omröstningen där Pourmokhtari vann med förkrossande siffror. Förbandet var bättre än huvudnumret. Förbandet gav en naket tydlig bild av svensk inrikespolitik här och nu.
C, V och MP samlar ett drygt 60-tal ledamöter. Av olika skäl ogillar de tre partierna det mesta som den sittande regeringen vill och gör. Att missnöjet särskilt riktas mot klimat- och miljöpolitiken är inte så konstigt. Regeringen Kristersson gör något av en tvärvändning på området. En omställning som klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari framförallt förkroppsligar. Mycket i den tidigare klimat/miljö-politiken emanerar från miljöpartistiskt tänkande. När en ny regering i majoritet slår in på en annan väg för att få ner utsläppen så blir det sura miner hos dem som tidigare styrt. Inget konstigt med det. Men absolut inte något som berättigar en meningslös misstroendeomröstning.
Socialdemokraternas gruppledare Lena Hallengren gjorde starkt intryck. Hon förklarade kärvt och konkret att regeringens klimatpolitik inte är något som hon uppskattar. Men hon uppskattar heller inte okynnesomröstningar mot enskilda statsråd som genomför en politik som det finns majoritet för i riksdagen. Därför gjorde S som man bör göra: la ner sina röster vid voteringen. Här stärkte Socialdemokraterna sina aktier inför kommande strider.
Linda Lindberg talade för SD. Hon pekade på det historiska i att hon som sverigedemokrat nu trädde till försvar för en liberal minister; SD röstade nej till misstroendet. Sådant händer vid samarbeten. Och sådant kommer att påverka politiken framöver.
Muharrem Demirok (C) var - vid sidan av MP: s språkrör - den enda partiledare som deltog i misstroendedebatten. Jag tror Demirok ångrade sig efteråt. Centerpartiet behöver framförallt jaga seriösa sammanhang att synas i. Nu fick Demirok istället uppträda tillsammans med företrädare för V och MP som for iväg långt ut på ytterkanterna i sina röstförklaringar. Muharrem Demirok borde gjort som Lena Hallengren. Det är sådana samarbeten som har chans att påverka politiken på ett vettigt sätt framöver.
Huvudnumret - partiledardebatten - var däremot ett fortsatt dikesgrävande. Sådan är politiken ibland. Det jag lyssnar efter - tecken på bredare samförstånd i tunga frågor också i den politiska retoriken - lös i stort med sin frånvaro.