Två ämnen dominerade helt: Vården/äldreomsorgen och ekonomin. Vilket känns helt självklart. Vi lever i en mycket speciell Coronatid med en hög överdödlighet bland äldre inom omsorgen och med snart en miljon människor som är arbetslösa/permitterade på grund av statens/omvärldens beslut. Debatten inleddes med att varje partiledare fick en minut för att ge sina viktigaste budskap i Coronapolitiken. De budskapen plus följande inlägg och replikskiften var mycket intressanta och till stora delar bra.
Centerpartiets vikarierande partiledare Anders "dubbelw" Jonsson stod i en klass för sig i den inledande rundan. Det beror till stor del på att han är läkare och vet hur det fungerar. Och framförallt på att han väljer att använda sin yrkesbakgrund för att tala klarspråk om var och varför det brister när det gäller Covid -19 testning av människor med sjukdomssymptom och av medarbetare inom äldreomsorg/sjukvård.
För en statsminister är det självklart inte lätt att gå in i en debatt med Sveriges höga Coronarelaterade överdödlighet och en skenande arbetslöshet i ryggsäcken. Stefan Löfven intog klokt nog en ödmjuk och försiktig hållning. Överlag var det tämligen hovsamt i Agendastudion.
Ebba Busch och Jimmie Åkesson var väl - föga oväntat - de partiledare som stod för den fränaste kritiken mot regeringen. Huvudfåran i deras kritik riktades mot att regeringen varit för långsam och för defensiv i inledningen av Coronakrisen. Vilket nog de flesta inklusive Folkhälsomyndigheten - så här i backspegeln - tycks vara överens om. SD: s Jimmie Åkesson hade redan på lördagskvällen 6 juni valt att rikta hård och specifik kritik mot statsepidemiologen Anders Tegnell för det uppkomna läget.
Liberalernas ledare Nyamko Sabuni valde att anspela på de pågående demonstrationerna mot polisvåld i USA. I ett välartikulerat anförande antydde hon att de många Coronarelaterade sjukdoms- och dödsfallen inom vissa invandrargrupper i Stockholm kan förklaras av ungefär samma omständigheter som demonstranterna hävdar. Det vill säga av en rasistiskt påverkad ignorans från myndigheternas sida: Afrikaners liv är inte lika viktiga som andras liv.
Sabunis inlägg blev hängande i luften under partiledardebatten. Ingen sa emot och ingen höll med. Inte ens vänsterns Jonas Sjöstedt fann det mödan värt att kommentera. Saken är värd att diskuteras vidare vid ett annat tillfälle. Att Nyamko Sabuni fiskar i den högst omdiskuterade strukturella rasismens vatten är i och för sig inte udda eller oväntat. Men likafullt problematiskt.
Moderatledaren Ulf Kristersson höll likt Stefan Löfven en resonerande profil. Kristersson har haft en stark Coronavår där han framförallt legat på om behovet av testning och smittspårning. Bristerna i den statliga styrningen när det gäller detta och när det gäller smittskyddet inom stora delar av äldreomsorgen är områden där det efter debatten känns som om att alla i stort sett delar uppfattning med varandra.
Maktpolitiskt visade debatten i Agenda att de två regeringspartierna S och MP är illa trängda i Coronasaken. I de flesta av frågorna är det sex partier mot två skulle man kunna säga. Bland de sex - M, V, KD, SD, L och C - finns det i sin tur ett antal olika riktningar som inte är särskilt lätta att förena.
Utvärderingen av den första Coronavåren har inletts på allvar; det är ett av de tydligaste budskapen från debatten i Agenda. Hur den utvärderingen kommer att landa finns det verkligen många skäl att låta vara osagt. Per Bolund från Miljöpartiet hade rollen som försvarsadvokat för regeringens politik. Stefan Löfven bör nog anstränga sig ännu mer än vad han visade hos SVT för att inte hymla med att somligt nog borde ha skötts på ett annat sätt än vad som har varit fallet sedan regeringen den i februari beslutade om att klassa Covid -19 som en allmänfarlig och samhällsfarlig sjukdom.
För att gå vidare på ett bra och folkvettigt sätt bör nog Löfven akta sig för att fastna i Jimmie Åkessons fälla. Sverigedemokraterna vet vad de gör. När Åkesson riktar in sig på Coronapolitikens frontfigur Anders Tegnell så gör han ungefär på samma sätt som partiet tidigare framgångsrikt har angripit tiggeriet och invandringen. En attack från SD brukar leda till att övriga partier och kändis- och tyckaretablissemanget samfällt sluter upp bakom den attackerade. Tidigare har det därför framstått som att övriga partier gillar tiggeri och invandring vilket har gett SD en särskild och folklig position.
Att upprepa de misstagen är inget att rekommendera.