De ger en bild av en långsam men entydig utveckling som pågått från 1950 och framåt. De fyra politikerna på DN Debatt talar för "Akademi Norr"; en sammanslutning av 12 nordliga inlandskommuner: "I de kommuner (--) som vi representerar, har förändringen varit störst. Vår befolkning har minskat till hälften, samtidigt som landet har ökat med 47 procent." (3 januari)

I samband med debattartikeln publicerar DN en nyhetsartikel från Åsele kommun; en av de tolv kommunerna som samverkar i "Akademi Norr". DN har besökt Fredrika, som fram till 1974 var en egen kommun med runt 500 innevånare men där det nu bor ungefär 150 personer. Åsele kommuns inkomster är för små för att klara den kommunala servicen i Fredrika. Det särskilda äldreboendet och biblioteket riskerar att stängas. 

Grundackordet i samhällsutvecklingen är välkänt och en väsentlig del av Sveriges moderna framgångssaga som ett av världens rikaste välfärdsländer.  Decennierna efter andra världskriget fanns en betydande enighet mellan LO, regeringen (Socialdemokraterna) och näringslivet om den "solidariska lönepolitiken". Genom centrala löneavtal, lika över hela landet, slogs företag och branscher med dålig lönebetalningsförmåga ut. Arbetskraft och investeringar riktades mot mer lönsamma och produktivitetsinriktade företag. 

Vilket ledde till stora folkomflyttningar söderut och ut mot kusterna. Avfolkningen av inlandet satte fart. Vilket inte är konstigt. Människor söker sig till orter/ska söka sig till orter där det finns arbete och inkomster. Svårare är det inte. "Man måste ju leva", lärde oss Margareta Vinterhedens sorgligt socialrealistiska film från 1978. Och så är det. På gott och ont. 

Som ansvarsfördelningen ser ut i Sverige har kommunerna ett mycket stort välfärdsansvar för vård, skola och omsorg. I längden blir det nästintill omöjligt att kombinera stadigt sjunkande skatteintäkter från en åldrande befolkning med stadigt ökande utgifter för en åldrande befolkning. Det kommer att behövas kommunreformer och det kommer att behövas utsträckt solidaritet för att inte de sista gamla och sjuka ska fara illa i avfolkningsbygderna. 

Blir det sedan så att gruvor, fossilfritt stål, järnvägsbyggen och annat skapar mängder med nya jobb och inkomster i de nordligaste länen så kommer folk förstås att flytta dit. Svårare är det inte. Och att vara kommunpolitiker kommer aldrig att vara lätt.