Veidekke Sverige och OBOS Sverige finansierar tillsammans sajten bostadspolitik. se. Lennart Weiss från Veidekke Sverige och Ulrika Liiv från OBOS Sverige ingår tillsammans med några andra i redaktionen för bostadspolitik.se
Bostadspolitik. se ger ut rapporter, ordnar seminarier och har även en bostadspolitisk podd som nyligen har tagit sig för att under redaktionsmedlemmen Anna Bellmans ledning spela in radiopoddar med riksdagspartiernas bostadspolitiska talespersoner. Anna Bellman och Ulrika Liiv är partipolitiskt oberoende medan Lennart Weiss också uppträder som fri socialdemokratisk debattör. Övriga redaktionsmedlemmar är Annika Miscevic med M-anknytning och den tidigare bostadsministern Stefan Attefall (KD).
Riksdagspolitikerna intervjuas två och två. Johan Löfstrand (S) tillsammans med Emma Hult (MP), Larry Söder (KD) och Carl-Oskar Bohlin (M), Robert Hannah (L) med Ola Johansson (C) och Momoduo Malcolm Jallow (V) med Roger Hedlund (SD).
Samtalen är dynamiska och innehållsrika och de sista minuterna i varje program är vikta åt Lennart Weiss som kommenterar vad som sagts och tänkts av politikerna.
En något brutal sammanfattning av lyssningen på de åtta riksdagspolitikerna är att bostadspolitik är en mycket lågt prioriterad fråga i inrikespolitiken. Tillgängligheten av bra och vettiga bostäder är givetvis ett stort och viktigt samhällsområde. Alla behöver ju någonstans att bo precis som alla behöver något att äta och syresatt luft att andas. Det är liksom grunden för vår existens.
"Hälsan tiger still", är det gamla ordspråkets tips till oss när vi försöker förstå varför något som är mycket viktigt ändå knappt diskuteras och/eller prioriteras mycket lågt i politiken. Det ligger säkert mycket i det. Det mesta flyter på som det ska för de flesta när det gäller bostäder. En annan förklaring är att politikerna inte har något seriöst alternativ till den i huvudsak privatiserade bostadsfinansieringen vi har i Sverige. Mot den bakgrunden är det dock ytterst märkligt att staten anstränger sig för att försvåra för framförallt unga och nyetablerade svenskar att kunna ta sig in på bostadsmarknaden. Det är också snudd på otillständigt att politiken så gravt undviker att ta ett samlat grepp om den sociala bostadsnöd som drabbar ohälsosamt många människor. På det området har floskler närmast helt överflyglat reformlusten.
Antagligen har vi något att lära av norrmännen även där?