Riksdagens åtta partier är inne i en transformationsprocess där nya regeringskonstellationer är målet för såväl det klassiska makt- och regeringspartiet Socialdemokraterna som för det främsta utmanarpartiet Moderaterna.
Under Sveriges snart hundraåriga era av parlamentarisk demokrati med allmän och lika rösträtt har den helt dominerande regeringskonstellationen bestått av det socialdemokratiska partiet. Under några stökiga år på 1920-talet omväxlades Liberalerna, Moderaterna och Socialdemokraterna vid makten. Under andra världskriget styrde en samlingsregering med Per Albin Hansson S som statsminister och där även (med dagens partibeteckningar) M, C och L ingick. Vänsterpartiet var då ett uttalat kommunistiskt och Sovjettroget parti och betraktades som potentiella landsförrädare vid en sovjetisk attack mot Sverige. Så medan S, M, C och L satt i regering så satt flera från V internerade i läger. På 1950-talet samregerade S och C under sex år. Mellan 1976 och 1982 regerade de dåvarande borgerliga partierna i olika konstellationer. 1991–1994 regerade Carl Bildt i spetsen för en borgerlig fyrpartiregering. Fredrik Reinfeldt (M) var statsminister för en borgerlig alliansregering under de åtta åren mellan 2006 och 2014. Från 2014 och framåt regerar S tillsammans med Miljöpartiet; en koalition som efter valet 2018 kompletterades med ett ”januariavtal” där Centerpartiet och Liberalerna ingår; en regering och ett avtal som släpptes fram av Vänsterpartiet. Alla övriga år – om jag räknat rätt drygt 50 år – har S styrt själva. Det finns en hel del som talar för att valet 2022 kommer att landa i en nyhet på regeringsfronten. Som korten ligger nu så är nog det mest troliga att S och C bildar stommen i en regering som stöds av Vänsterpartiet; eller där rentav V ingår i regeringen istället för eller tillsammans med Miljöpartiet. Den andra regeringsnyheten är Moderaterna och Kristdemokraterna och kanske Liberalerna – om de klarar att nåt upp till de fyra procent av rösterna som krävs för att bli invalda i riksdagen – som regerar med stöd i riksdagen från Sverigedemokraterna. Kan regeringsbildaren Ulf Kristersson räkna in Liberalerna i sitt underlag efter valet så ökar förstås hans chanser markant. Under några söndagar här framöver kommer jag – med avstamp i SCB: s stora partisympatiundersökningar (2, 8 december 2020) och i mer anekdotiska observationer – att ta pulsen på de åtta riksdagspartierna för att på så vis utröna vad för slags regeringskonstellation som är mest sannolik efter nästa val.