Kantar Sifo i samarbete med Ekoredaktionen visade i slutet på januari upp ett mycket tidstypiskt resultat när de i en sällsynt bred mediemätning undersökte vilka sakfrågor som dominerade i stora redaktionella och sociala media.
I allt väsentligt så dominerar de fyra tunga sakfrågorna Lag och ordning, Migration/integration, Politiskt spel/regeringsfrågan och Sysselsättning/arbetsmarknad i all media. Det finns inga större skillnader mellan Youtube och TV, Facebook och tidningar eller twitter och radio.
När opinionsföretag av olika slag gör liknande mätningar av medborgarnas preferenser så landar även de i samma politiska prioriteringar som de som speglas i media. Här kan mycket tid spillas på diskussioner om vad som är hönan och vad som är ägget bakom denna samstämmighet.
För min egen del avstår jag från spekulerande av det slaget. Det medborgerliga och mediala intresset för sådant som kriminalitet och migration/integritet är inte sprunget ur ideologiska manipulationer från vare sig nättroll, ryssar eller sverigedemokrater. Flera år av händelser på marken inom de högt prioriterade sakpolitiska fälten har helt enkelt satt sina spår i medvetandet hos medborgare likväl som hos nyhetsredaktioner.
Debatten om kriminaliteten och invandringen men också om sjukvård, skola och om klimatet har ett gemensamt stråk av konservativa värderingar som kommer till uttryck genom längtan efter ordning och reda, ansvar, måttfullhet, moral, sammanhållning och förtroende/tillit.
Denna samtid sätter ramar för framgångsrika partiers beteenden. Det finns naturligtvis alltid utrymme för partier att vinna stöd hos de väljare som känner sig vara helt på tvärs med den konservativa tidsandan. Centerpartiet, Miljöpartiet och till dels Vänsterpartiet är exempel på detta. Men den stora bulken av väljare finns i eller runt omkring de större och mer konservativa partierna S, M och SD.
Socialdemokratins förstärkta opinionsproblem har säkerligen nära samband med att partiet har satt sig i ett liberalt dilemma med uppenbara svårigheter att trampa rätt i den konservativa samtiden. Sådana här processer är sammansatta och det ena ger inte alltid det andra och inte heller alltid ispikraka orsaks- och verkansamband.
Men det är naturligtvis ingen slump att nedgången för S under de senaste trettio åren i stort sett motsvaras av uppgången för SD.