En 17-åring i den lilla brittiska staden Southport gick för en dryg vecka sedan till attack mot en dansskola för små flickor. Beväpnad med en stor kökskniv mördade han tre flickor, ingen av dem var ännu tio år fyllda. Ett tiotal andra personer skadades också vid anfallet mot barnen. Det fruktansvärda dådet har självklart skapat stor sorg och ilska ute i det brittiska samhället. Starka, folkliga känslor riskerar så gott som alltid att utsättas för kidnappningsförsök. Extrema grupper från höger och vänster och - i det här fallet - från politisk islamism gör vad de kan för att sprida just sina uppsättningar av idéer om den dödliga attackens orsaker och motiv. 

Mördaren är född i Storbritannien. Att han är svart och barn till invandrare från Rwanda har dock underlättat ryktesspridning om att mördaren var asylsökande. Vilket har triggat militanta extremister att mobilisera mot invandring, för invandring och brittiska public service kanalen BBC rapporterar även om att stora skaror av maskerade islamister har gett sig in i våldsamheterna. 

Ordningsläget är ansträngt i många städer i Storbritannien. Regeringen håller krismöten och extraordinära insatser kommer snabbt att sättas in för att effektivt lagföra ledande personer i våldsamheternas och hatets organisationer. Brittisk polis är bra på att slå ner våldsamma upplopp. Men det gäller att inte förtränga att det i botten finns starka folkliga och medborgerliga känslor och åsikter om samhällsutvecklingen. För ledande politiker och andra befattningshavare gäller att inte bunta ihop extremisterna och uppviglarna med oron och ilskan i de breda folklagren. 

Den liberale riksdagsledamoten Mauricio Rojas beskriver i Svenska Dagbladet den politiska utvecklingen i Frankrike som ett varnande exempel på vad som kan hända om och när ledande politiker missförstår sitt folk. (21 juli 2024)

Marine Le Pens nationalistiska parti fick enligt Rojas: "Fler röster från arbetare och låginkomsttagare än alla andra partier tillsammans i den första omgången av parlamentsvalet." När den liberale presidenten Macron nu ser ut att göra sig beroende av socialt blinda vänsterradikaler för att kunna bekämpa Le Pen är risken stor att han samtidigt bekämpar den ubredda folkliga oron för invandringens, islamismens och den låga tillväxtens påverkan på vanligt foks livschanser.

Labourledaren Keir Starmer är nyvald premiärminister i Storbritannien. Han är en erfaren och klok person med egen majoritet i parlamentet. Vi i väst skulle behöva honom som en vettig politisk förebild som visar hur man trycker tillbaka extremister och våldsverkare utan att därför riskera att trampa på eller förminska de sociala och ekonomiska spänningar som stora befolkningsgrupper lever med varje dag. Det här handlar om något mycket allvarligare än ett gäng extremister.