SCB: s Arbetskraftsundersökning för januari 2021 innehåller bland mycket annat intressant en uppskattning av hur pass stor betydelse som pandemin har för den växande arbetslösheten. Svaren från SCB är långtifrån enkla att ta till sig utan är skurna i flera olika längder och dimensioner. Vilket till stor del beror på att verkligheterna ofta är motsägelsefulla och krångliga. Och då blir statistiken som den blir. Utan att fördjupa oss i detaljer kan vi se att pandemin har tryckt ut en ansenlig mängd människor ut i arbetslöshet men även ut ur arbetskraften. Det som sker nu är att alla kurvor går åt fel håll. Sysselsättningsgraden minskar. Antalet arbetade timmar går ner. Andelen av den arbetsföra befolkningen mellan 15-74 år som står utanför arbetskraften ökar. Arbetslösheten stiger. Pandemin har stor påverkan på utvecklingen. Men redan före Coronan så fanns det omfattande problem på den svenska arbetsmarknaden. 

I Riksbankens "Ekonomiska kommentarer" (1-2021) visas att arbetslösheten bland utrikes födda har ökat från 15 och till 20 procent under det gångna året. Pandemin har snabbt och olustigt ökat på en arbetslöshet som redan var sensationellt hög. Långtidsarbetslösheten - arbetslös mer än 6 månader, mer än 12 månader, och så vidare) har samtidigt byggts på år för år. En växande del av arbetskraften - de arbetslösa - befinner sig alltså allt längre bort från arbetsmarknaden.  Riksbanken pekar på riskerna med hög arbetslöshet som ligger kvar länge. På 1990-talet var arbetslösheten:"över 9 procent i 5,5 år och arbetslösheten har aldrig kommit ner till de nivåer som gällde innan krisen." 

Behovet av genomtänkta och kvalitetsmedvetna reformer är enkelt uttryckt mycket stort. Regeringen Löfven har alltsedan sin tillkomst haft en förkärlek för stora volymer av platser i insatser och utbildningar av olika slag. Riksrevisionen lämnade på tisdagen 23/2 en granskning av regeringens satsning på bristyrkesutbildningar - bl a lärare och ingenjörer - som inleddes 2015. Riksrevisionen skriver: "Vår övergripande slutsats är att den inte har bidragit till någon avsevärd ökning av högskoleutbildade inom bristyrken: de uppsatta utbyggnadsmålen har inte ens uppnåtts till hälften." Riksrevisionens kritik i detta begränsade fall kan tjäna som ett tämligen allmängiltigt exempel på omdömen om flera utav arbetsmarknadsinsatserna. Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark bör nu ha hunnit bli varm i kläderna. Hon har ett hästjobb framför sig.Kan Arbetsförmedlingen reformeras till en jobbfixare av rang?