EU-valet är speciellt. EU är ju i allt väsentligt ett mellanstatligt samarbete. Den största makten finns i varje medlemsland. De totalt 705 ledamöterna i EU-parlamentet har med årens gång fått en hel del makt. Men det är ju självfallet orimligt att EU: s nästan 450 miljoner innevånare skulle styras av 705 personer som har valts i nationella val i EU: s 27 medlemsländer.
De viktigaste valen i EU: s medlemsländer är riksdagsvalen eftersom det är i de valen som regeringsmakten fördelas. Och att bilda regering i sitt eget land är det största i politiken. EU-valen har en betydligt lägre tyngd. Valet den 9 juni är självklart viktigt för partierna. Att nå ett bra resultat i EU-valet är jämförbart - men mycket större - med att göra en märkbar och statistiskt säker framryckning i en stor opinionsundersökning. Ungefär fyra miljoner väljare väntas rösta i valet. Vilket gör EU-valet till en mycket stor och viktig opinionsundersökning som är mycket mer på riktigt än något som Demoskop eller SCB kan leverera.
För partiledare i partier som hänger och dinglar nära spärren för att vara kvar i riksdagen kan EU-valet ha en avgörande betydelse. Skulle till exempel Centerpartiet misslyckas med att behålla sina två mandat så anses tämligen allmänt att partiledaren Muharrem Demirok hänger löst.
EU-valet ger partier, kandidater och väljare lite friare tyglar än annars. Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt resonerar i en krönika (21 mars) om hur partilivet förändrats i Sverige. Alltfler partier och allt färre partimedlemmar har öppnat för en utveckling där många partier är mycket lika varandra och där hugade kandidater kan byta partier - lite som fotbollsproffs - inför säsongerna. Huitfeldt nämner Alice Teodorescu som först sonderade läget hos Moderaterna -- men där var valsedeln till EU redan full. Teodorescu blev i stället förstanamn på KD: s lista. Kristdemokraternas tidigare topp Sara Skyttedal kickades därför att hon - enligt partiledningen - hört sig för om chanserna att kandidera i topp för SD. Anna Maria Corazza Bildt byter från Moderaterna och till Liberalerna. SD: s listtopp Charlie Weimers var tidigare tjänsteman för KD i Bryssel.
Att byta parti är förstås rätt och riktigt om man känner sig mer hemma i ett annat partis ställningstaganden. Att byta parti i jakt på mer "speltid" inför en ny säsong är däremot uttryck för något annat. Kanske för många partier, frågar sig Huitfeldt? Kanske det.