Presidenterna för Kina och Ryssland har dock valt att avstå från klimatmötet. Vilket så klart förtar värdet av mötet. Världens problem med för höga koldioxidhalter som höjer temperaturen på jorden har i allt väsentligt sitt ursprung i mycket höga utsläpp av koldioxid i en handfull stora länder som inte – likt till exempel Sverige – förfogar över och/eller i tillräcklig omfattning inte har exploaterat fossilfria bränslen i energisystemet. Kina toppar ligan av storutsläppsländer med råge och Ryssland ligger strax efter Indien på fjärde plats. Koldioxid är den klart dominerande av alla kända växthusgaser som till exempel vattenånga och metangas. Växthusgaser är av avgörande betydelse för livet på jorden. Som namnet ”växthus” antyder så skapar koldioxid gynnsamma, varma och syrerika villkor för livet. Problemet som den 26: e och de föregående klimatkonferenserna arbetar med att påverka är att den mänskliga förbränningen av fossila bränslen – olja, gas, kol, med mera – som legat lagrade i miljarder år, snabbt ökar på tillgången av klimatpåverkande koldioxid, vilket enligt de vetenskapliga rönen leder till att det riskerar att bli för varmt här på planeten. På det 21: a klimattoppmötet i Paris 2015 så bestämdes att världen gemensamt skulle verka för att den globala uppvärmningen begränsades till 1, 5 grader. Som när det gäller det mesta så kan man räkna på olika sätt även när det gäller utsläpp av växthusgaser. Fördelas utsläppen per innevånare i respektive land så framstår Kina plötsligt som tämligen harmlöst medan Saudiarabien, Australien och Luxemburg (!) är i toppen av utsläppsligan.
Tack vare vår fossilfria elproduktion – kärn – vatten – och vindkraft så hamnar Sverige – oavsett hur man räknar - väldigt långt ner bland industriländerna när utsläppsnivåerna rankas och mäts. Det finns i och för sig även ett slags konsumtionslista där ett rikt industriland som Sverige hamnar ganska högt på listan eftersom vi använder mycket produkter och tjänster som tillskapats med klimatpåfrestande metoder i andra delar av världen. Värdet av ett sådant index torde dock vara mycket begränsat. Om man nu inte förespråkar stopp för världshandeln förstås. Sverige ska givetvis fortsätta att utveckla klimatsmart industri, energiproduktion och transportsystem. I handel och utbyte med resten av världen kan vi på så sätt även kanske dra vårt lilla strå till stacken för att påverka utsläppsgiganterna Kina och Ryssland i en mer klimatpositiv utveckling.