Med regeringsinnehav kommer erfarenheter om hur den riktiga politiken fungerar. Förvisso finns det chanser till mycket riktig politik även i dagens riksdag. Riksdagen röstade till exempel så sent som i somras bort Stefan Löfven som statsminister. Samma riksdag återinsatte en vecka senare Löfven i uppdraget. Riksdagen har vid två av sju möjliga tillfällen sedan 2014 röstat fram en annan budget än den regeringen har lagt på riksdagens bord. Riksdagen har fattat beslut om Nato-optioner, om väsentligt höjda statsbidrag till kommunerna, tillsatt egna utredningar och mot regeringens vilja enats om så kallade tillkännagivanden i en rad olika frågor och sammanhang.
Parlamentets oklara majoritetsförhållanden gör att ingen på Helgeandsholmen kommer undan inflytande. Men det är ändå i regeringen som riksdagens beslut ska omhändertas och hanteras. Därför är det till nackdel för parlamentarismen i Sverige att två så pass stora partier som V och SD saknar regeringserfarenhet. En hel del talar emellertid för att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet kommer att ha nyckelroller på sina båda sidor för att om möjligt säkra en möjlig regeringsbildning för antingen de rödgröna eller för de högerkonservativa.
Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet utpekades i det tidigare Januariavtalet som "ytterkantspartier". Vilket de ju i en mening är eftersom de som sagt på var sin kant är de enda partier som inte har regeringserfarenhet. Men faktum är att inga av de exempel på riksdagsmakt som räknas upp i texten ovan hade varit möjliga om inte ett av - eller i vissa fall både - Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna hade slutit upp mot regeringen vid avgörande omröstningar.
Vänsterpartiet behöver å sin sida framförallt uppträda så pass modest visavi Centerpartiet att en regeringsbildning mellan C, S och V inte betraktas som omöjlig. På den andra sidan behöver Sverigedemokraterna uppträda så pass modest att allmänborgerliga väljare inte generas av sällskapet. Samtidigt behöver både V och SD värna sina vinnande särarter. Men en växande del av deras vinnande särarter kan faktiskt vara att deras väljare i allt högre utsträckning vill se sina respektive favoritpartier ta plats i en kommande regering. I så fall kan antingen SD eller V ganska snart förvandlas från en ytterkant och till en insider.