Vilket på vanlig svenska betyder att vi kan notera ännu ett gangstermord i Sverige. Den skjutne mannen i Linköping är den fyrtiofemte personen som skjutits ihjäl i Sverige under 2021; ett år som nu är inne på sin sista dag. 45 ihjälskjutna människor i lilla Sverige under 2021 ska adderas till de senaste årens ihjälskjutna människor: 2020 - 47 döda, år 2019 – 42 döda, 2018 – 45 döda och 2017 – 43 döda.
En del av oss säger - eller i vart fall tänker - att "när det nu är som det är att väldigt få av de gängkriminella åker fast så är det väl kanske lika bra att de skjuter ihjäl varandra?" Sådana tankar leder emellertid iväg åt riskabla håll. Dels är det ju inte så att gangsters bara skjuter andra gangsters. Flera av dödsoffren och ännu fler av alla de tusentals som skadats vid skjutningar/sprängningar är människor som bara råkade komma i vägen för ett plötsligt våldsutbrott. Ett av årets dödsoffer var polis som under tjänsteutövning kallblodigt mördades av en välkänd gangster i övre tonåren. Dels och framförallt så är det absurt utbredda gangstermördandet ett grundskott mot medborgarnas förtroende för statens förmåga att sköta sina åtaganden i samhället.
Politiker kan upprepa hur många gånger som helst att "samhället är starkare än gängen" och/eller att "gängen kommer aldrig att vinna över samhället." Men vi medborgare ser vad vi ser. Raddan av ihjälskjutna människor talar sitt tydliga språk. Över 45 ihjälskjutna mordoffer fem år i rad är en sifferserie med ett tydligt budskap: Gängen är starkare än staten. Rättsstaten klarar av någon anledning inte av att få stopp på gangsterväldet. Saknas lagar, saknas resurser, saknas ...? Jag vet inte. Men vi har ett resultat för de senaste fem åren som inte kan snackas bort.
Under de senaste åren har det varit rent bedrövligt att behöva se hur politruker på S-kanten har försökt att relativisera, bagatellisera och nonchalera gangstermorden. Nedtoningsaktiviteterna har genomförts utifrån en ideologisk bild av verkligheterna där högern gynnas av ett starkt fokus på den grova kriminalitetens härjningar. Vilket i mina ögon är en helt absurd verklighetsbild. En stat som förmår att ge skydd åt sina medborgare är ett huvudstråk i den socialdemokratiska samhällsmodellen. Vilket jag hoppas kommer att bli än mer tydligt under det 2022 som vi nu hälsar välkommen till vår del av världen.