Sveriges inträde i den västliga försvarsalliansen har ju beskrivits som en händelse som bryter en tvåhundra år gammal säkerhetspolitisk regim av militär alliansfrihet. Man kunde mot den bakgrunden ha förväntat sig att alla 349 ledamöter av riksdagen borde ha mött upp? Eller kanske bör vi uppfatta de många tomma stolarna i riksdagens kammare som en fingervisning om att medlemskapet i Nato inte är så dramatiskt som det har beskrivits? Vi är ett västland och har aldrig varit något annat. När vi gick med i EU 1995 så lämnade vi neutraliteten och en del av den militära alliansfriheten. Under åren därefter har Sverige utvecklat ett mycket nära samarbete med Nato som gjort det tydligt för alla att vi inte ser några säkerhetspolitiska alternativ till Nato. Den halvtomma kammaren var kort sagt en signal om att Sverige traskar på i samma riktning som tidigare? Så kan det ha varit.
Nu var det ju inte mycket till debatt; det ska sägas.Vilket nog också bidrog till att många ledamöter valde att göra något annat denna måndagsförmiddag. Svensk politik är inte så pigg på ceremonier.Så har det blivit.
En mycket stor majoritet av riksdagens ledamöter - 88 procent om jag räknat rätt - sluter upp bakom Sveriges ansökan. Endast Vänsterpartiet och Miljöpartiet motsätter sig att, som statsminister Magdalena Andersson lät orden falla, Sverige nu "lämnar en gammal era och går in i en ny." V-ledaren Nooshi Dadgostar gjorde några halvhjärtade försök att beskriva Nato som ett hot mot kurderna, Moderaterna som kärnvapenkramare och demokratin som förlorare. Hon verkar ärligt talat inte riktigt övertygad om det nej till Nato hon är satt att företräda. Jag anar att hon helst skulle vilja ha snabbreformerat Vänsterpartiet även i den här frågan.
Veteranen Allan Widman företrädde Liberalerna i diskussionen i riksdagen. Under 23 år har hans parti drivit på för svenskt medlemskap i Nato. Han tyckte således inte att det gått särskilt "fort" att bli medlem. Hans erinran om att frågan om Nato "viftats bort" av regeringar i decennier är tänkvärd. Ebba Busch (KD) som ofta har nära till konfrontation tackade nu regeringen för det "hårda och goda arbetet." Magdalena Andersson och oppositionsledaren Ulf Kristersson tackade varandra. Det är bra och stabilt. Men jag tycker nog att kammaren borde ha varit fullbesatt vid denna ceremoniella demokratiska högtidsstund i närheten av ett rasande krig.