Socialdemokraterna planerar att genomföra sin partikongress i Göteborg i november i år. Då är det tio månader kvar till valet i september 2022. Inför partikongressen kraftsamlar - som vanligt - vänsterfalangen i partiet för att försöka få till beslut och uttalanden som driver partiet vänsterut; där få väljare bor men där parollerna är röda och tydliga. Partikongresser är traditionellt vänsterprofilernas stora scen. Vardagspolitiken - mellan dessa fåtaliga kongressdagar - är mer pragmatiska och verklighetsnära till sin natur. Konstiga beslut på partikongresser kan för det mesta balanseras ut av verkligheternas motstånd. Årets upplaga av dessa händelser är därför på ett sätt sedvanliga. Sett ur ett annat perspektiv är läget nog mer prekärt nuförtiden än tidigare. Partiet är svagare än någonsin. S lyckades förvisso skickligt ro hem statsministerposten efter senaste riksdagsvalet. Regeringsmakten är central i politiken. Ute i kommuner och regioner är det dock färre styrande kommunalråd än på mycket länge. LO: s betydelse för S har försvagats, dels av SD: s starka inträde bland LO-medlemmarna och dels av att de mest S-nära förbunden IF Metall och Kommunal hittills är ensamma om att sluta upp bakom statsminister Löfvens samarbete med Annie Lööf i C. S innehav av regeringsmakten står och faller - som det nu är - med partier som svårligen accepterar några vänstersvängar av det slag som nu har drivits igenom i Stockholms partidistrikt. Det speciella med årets upplaga av socialdemokratiska kongressförberedelser i Stockholm är att de drivits igenom på uppdrag av Daniel Suhonen på Katalys; en organisation som finansieras av flera av de fackförbund som är motståndare till S samarbete med C i bland annat arbetsrättsliga frågor. Suhonen har via sin förening Reformisterna försett Stockholms S med en mängd "nya" medlemmar vilka nu har röstat igenom en vänsteragenda inför partikongressen. Den ena röda tråden i Katalys politik är "vi har råd". Det "vi" som "har råd" är förstås det svenska folket som arbetar och betalar skatt. Den andra röda tråden är grova personangrepp på främst finansminister Magdalena Andersson som anklagas för alltifrån nyliberalt medlöperi till att vara bluffmakerska. Om det blir som Katalys vill- och det är inte omöjligt med tanke på partiets svaghet - så kan S snart sitta där med en ogenomförbar politik, utan partners, utan regering och med en förödande falangstrid på halsen. Det är nog ett allvarligt läge för partiet.