Under moderatstämman i Helsingborg förra veckan deltog jag på ett informellt pressmöte med Tobé (EU-parlamentets huvudförhandlare när det gäller den europeiska asyl- och migrationsförordningen) där det dessutom antyddes att asyl- och migrationsfrågorna kan komma upp till avgörande beslut under Sveriges ordförandeskap i EU under våren 2023. Den svenska trojkan Johansson, Tobé och regeringen kan således komma att ha ett stort inflytande på hur och om medlemsländerna kan enas i en ny gemensam hållning till asyl och migration. Motsättningarna är stora och sprickorna är breda när det gäller mottagandet av migranter. Både kommissionären Ylva Johansson och parlamentsförhandlaren Tomas Tobé har om jag förstår saken rätt övergivit tanken på något slags centralt bestämd fördelning av människorna som kommer till EU. Vilket är lika klokt som oundvikligt. Det finns inga förutsättningar för att medlemsländerna kommer att ställa upp på en sådan ordning. Migranterna själva har dessutom av lättförstådda orsaker siktet inställt på de länder i norra Europa som har hög standard och generösa välfärdsprogram.
Tomas Tobé presenterade tidigare i veckan en första rapport om nu ska manglas i EU-parlamentet innan den i någon form ska förhandlas med medlemsländerna. EU ska enligt Tobé koncentrera sina insatser på att ha bättre kontroll vid unionens yttre gränser och på att snabbt kunna separera migranter med möjliga asylskäl från folkvandrare största allmänhet. De som bedöms ha asylskäl ska få sin sak prövad så effektivt som möjligt medan övriga ska vändas hemåt igen så fort som möjligt.
Att Sverige har en central position i EU: s migrationspolitiska våndor är tämligen rimligt och logiskt. Som ett rikt och stabilt land bär vi ändå på erfarenheter av vad en kraftigt misskött invandringspolitik leder till på ett par decennier. Tidigare i veckan kom till exempel Rädda Barnen med en rapport om barnfattigdomen: "I jämförelse med till exempel Danmark, Finland, Tyskland och Nederländerna är den relativa barnfattigdomen i Sverige nära tio procent högre." För att inte tala om att Sverige blivit ett centrum för gangstermord. Och ett land där långtidsarbetslösheten är rekordhög. Invandring är i grunden en nationalstatsfråga. Men EU kan förstås hjälpa till med att hålla den yttre gränsen.