Det finns många orsaker till att det är på det viset. Framförallt är produktivt arbete något som gör att människor såväl kan försörja sig som att genom olika insatser - fler arbetstimmar, fortbildning för högre löner, yrkesbyten, med mera - påverka sina inkomster och sin livsstandard. Produktivt arbete är också utvecklande för samhällsbygget och för de ständigt pågående anpassningarna till förändringar i omvärlden. I den svenska välfärdsstaten utgör direkta och indirekta skatter på arbete dessutom den enskilt största skattebasen. En mycket stor del av dessa skattepengar används för det som i den statliga bokföringen kallas för "individuella välfärdstjänster". Alltså vård, skola och omsorg. Vid sidan av arbetsinkomster så är välfärdstjänsterna det som har den mest utjämnande effekten i samhället. Dels därför att de riktigt stora pengarna i välfärden går till unga och gamla som inte levererar in beskattade arbetsinkomster till det allmänna. Dels därför att värdet av i princip avgiftsfria välfärdstjänster har större betydelse för låg-och medelinkomsttagare. 

Sverige tillhör världstoppen när det gäller beskattning och fördelningspolitiskt utfall. Vilket i hög grad beror på det höga arbetskraftsdeltagandet. Hur det nu och på sikt står till med detta "arbetskraftsdeltagande" kommer att ha stor betydelse för den fortsatta utvecklingen i Sverige. På senare år har det förekommit uppgifter - Entreprenörskapsforum, Svenskt Näringsliv, med flera - om att antalet vuxna och friska i arbetsföra åldrar i Sverige som inte försörjer sig genom arbete kan räknas i oroväckande stora antal. Saken har fastnat i partipolitiska och mediedrivna politiska konflikter där inte minst invandringspolitiskt betingad beröringsångest har varit pådrivande. Därför är det extra hoppingivande att den statliga statistikmyndigheten SCB nu ger Sverige ett nytt innehållsrikt instrument där "befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS)" kan mätas och vägas och betraktas utifrån ett imponerande faktamaterial. 

SCB visar i en av sina första rapporter utifrån BAS att det finns en stor "övrig" grupp - 549 600 - människor som varken arbetar eller studerar. (Då är arbetslösa, sjuka, föräldralediga, med flera borträknade) Det är många människor i en liten välfärdsstat; drygt 10 procent som står utanför. Vid sidan av att få stopp på den alltmer sanslösa gangsterkriminaliteten är ett starkt fokus på produktivt och beskattat arbete inrikespolitikens främsta uppgift.