Strömberg och Nilsson ger sig riktigt nära in på livet hos flera av de politiker vars göranden och låtanden som boken handlar om. Och det boken handlar om är Sveriges komplicerade förhållande till "Atlantpakten" som man ofta sa då det begav sig 1949. Eller Nato som vi säger idag. Ett Nato där Sverige tidigare i år blev medlem nummer 32.
Sveriges knaggliga anslutningsprocess startade faktiskt då Nato drog igång. Då, i slutet på 1940-talet ville de styrande Socialdemokraterna med statsminister Tage Erlander i spetsen hellre försöka få till ett skandinaviskt försvarssamarbete än att gå hand i hand med Danmark och Norge in i Atlantpaktens mellanstatliga försvarsallians. Och 2022 när Ryssland utmanade hela säkerhetsordningen genom ett fullskaligt militärt angrepp på Ukraina så kämpade den dåvarande socialdemokratiske försvarsministern Peter Hultqvist in i det längsta för att undvika ett Nato-medlemskap genom att få till ett försvarsförbund med Finland.
Hultqvist är en av mest omnämnda personerna i "Högt över havet". Författarna följer med den svenske försvarsministern in i bastun vid ett hans många besök i Finland under de hektiska knappa tre månaderna mellan Rysslands angrepp 24 februari och till den 16 maj då den S-styrda regeringen meddelade att Sverige ansökte om medlemskap i Nato: "I bastun sa Kaikkonen att det var möjligt att Finland under våren skulle söka medlemskap i Nato. Han la till att det bästa vore om Sverige och Finland gjorde detta tillsammans. Hultqvist såg skeptisk ut." (Kaikkonen är Finlands försvarsminister.)
Författarna vet också vad Magdalena Andersson en blåsig dag i mars viskade i sin statssekreterare Oscar Stenströms öra. Och Strömberg och Nilsson vet vad moderatledaren och den nuvarande statsministern Ulf Kristersson tänkte där han satt uppe i luften, på ett plan mot Paris där han bland andra skulle träffa Petteri Orpo som var ordförande för Samlingspartiet, M: s systerparti i Finland och som sedan 2023 är statsminister i Finland: "Det tycktes inte finnas några gränser för Ryssland, tänkte Kristersson. Han frågade sig om han vågade tro på det intryck han fått av Finland så här långt. Att det faktiskt hände något där kring Nato."
Maggie Strömberg och Torbjörn Nilsson har kort sagt gjort ett mer än gediget hantverk. De utförliga källhänvisningarna utgör nästan 10 procent av bokens 461 sidor. Litteraturlistan omfattar långt över 300 titlar. Och personregistret är minst sagt långt. Framförallt har författarna lagt ner oerhört mycket intresse och arbete på att träffa och samtala med politiker och tjänstemän och annat folk i sina ordinarie arbeten som politiska journalister. Steg för steg har de på det viset lagt pusselbit till pusselbit, källskyddad intervju till intervju, fynd i gamla och nya böcker och tidningar och rena slumpar och lyckträffar bredvid varandra tills de fått ihop sin bok. Den utförliga listan med källhänvisningar avslutas förövrigt med en slump som onekligen har sina poänger. Hänvisningen gäller bokens allra sista lilla kapitel som har rubriken Harju 8: "Vi stötte på Sanna Marin på restaurang Harju 8 av en ren slump."
Om det slumpvisa mötet på restaurang Harju 8 skriver författarna att "kön ringlade lång för att få beställa Tofu Skagen, fermenterade rotfrukter och naturvin. (--) Och där, vid ett bord närmast de stora fönstren ut mot torget, satt Finlands förra statsminister och åt middag med en vacker, bredaxlad man.(--) Man kan säga att det var kriget som flyttade västalliansens gräns österut i norra Europa. Men det var Sanna Marin som fick det att hända.Det var nog inte vad svenska Natoförespråkare hade sett framför sig under decennierna då man hade mötts på tankesmedjor och kaserner. (--) Så här hade de inte föreställt sig sin hjälte. En radikal sosse som inte åt kött. Men det var onekligen också en del av historien om Sverige och Nato. Sanna Marin puttade Sverige över kanten."
Två andra socialdemokrater - Storbritanniens och Nederländernas utrikesministrar Ernest Bevin och Paul-Henri Spaak - gjorde avgörande insatser efter andra världskriget för att få USA och Kanada och tio europeiska länder - däribland Danmark, Norge och Island - att bilda försvarsalliansen Nato. Men det mycket socialdemokratiska Sverige höll sig undan. Varför? Läs mer om detta och om boken "Högt över havet" på Folkbladets ledarsida i morgon 5 oktober.