De kristna kyrkorna runt om i världen inbjöd just denna kväll till "Bön för fred". En präst, en kyrkoherde, en diakon, en överste, ett kommunalråd, fyra musiker och flera kyrkvärdar inbjöd till sinnesro och till en möjlighet att tryggt ana den "mörklagda hamn" som Ylva Eggehorn berättar om i psalmen "Var inte rädd." Ångesten inför krigets plågor och förtvivlan som just nu omger människor av alla de slag hanterades varsamt och med det unikt historiska djup som kyrkan äger. Kyrkoherden läste böner om hjälp undan krigets vedervärdigheter som människor i kyrkan bad för 4000 år sedan och som människor i kyrkan ber nu.
Kristine kyrka invigdes 1655. Just det året krigshärjades Polen av svenska trupper som under ledning av kung Karl X Gustaf spred skräck, död och fattigdom omkring sig i de polska städer och byar där hären drog fram. På den tiden var Sverige ofta i krig med Ryssland. Sverige har sedan länge boat in sig i nationalstaten och lämnat alla stormaktsdriftsdrömmar om lebensraum och intressesfärer kvar i historieböckerna. Europas problem är att den ryska statsledningen är kvar i historieböckernas blodiga och makthungrande krigande. Tsarer, kommunister och Putinister förenas av inställningen att Ryssland alltid är hotat och att Ryssland alltid har rätten och historien på sin sida och att anfall i själva verket är försvar. Sverige och så gott som alla andra forna krigiska stormakter har moderniserats och lagt krigsgalenskaperna på hyllan. Men inte Ryssland.
"Den ryska invasionen av Ukraina är för mig som yrkesman helt surrealistisk och absurd", sa översten där i Kristine kyrka. Och vad ska vi i den stora allmänheten då tycka; som knappt ens hållit i ett gevär? Krig är overkligt tills det kommer. Då blir det snabbt märkligt verkligt. Kriget tar över det mesta. Böner för fred kommer inte att stoppa Ryssland. Men böner för fred har möjlighet att stoppa oss från att återfalla i gamla primitiva hatfyllda beteenden. En sak är förstås klar. Ryssland behöver stoppas militärt och upphöra med sina krigiska aggressioner. Vi i närområdet får göra allt vad vi kan för att Ukraina inte blir en ramp för nya övergrepp mot nya länder.
Bön för fred i Kristine kyrka avslutades praktfullt med 1700-talspsalmen "Härlig är jorden". "Visst är jorden ibland djävlig, sa prästen och fortsatte: Men striden för den härliga jorden och himlen är ändå resans väg och mål." Så är det.