En politik för privata och offentliga kärnverksamheter

Det hisnande trycket på el, arbetskraft och kompetens antyder att vi kan vara på väg in en ny rekordårsera. Då behöver regeringen sätta styråran i sjön.

Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson behöver lyfta blicken och komma med reformer som kan kratta manegen för nya rekordår. Sverige behöver energi, arbetskraft och kompetens i samhällets kärnverksamheter.

Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson behöver lyfta blicken och komma med reformer som kan kratta manegen för nya rekordår. Sverige behöver energi, arbetskraft och kompetens i samhällets kärnverksamheter.

Foto: TT

Krönika2023-06-16 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Elnätsföretaget Ellevios vd Jan Lindberg skriver på DN Debatt att "siffrorna för framtidens elbehov är hisnande." (15 juni). Företaget har tagit fram en rapport där behovet av el ökar med mer än 100 procent under de kommande tjugo åren. Ellevio är långt ifrån ensamt om att se "hisnande behov" av investeringar, kompetens och nya välutbildade och produktiva medarbetare. Det råder stor brist på personal inom delar av industrin, vården, skolan, polisen, Försvarsmakten, transportbranschen och Kriminalvården. Sveriges största fackförbund Unionen konstaterande i sin rapport (maj 2023) att "antalet lediga jobb är kvar på historiskt höga nivåer." Stockholms Handelskammare larmade nyligen om att "Antalet vakanta tjänster i Sverige är just nu på den högsta nivån någonsin sedan starten av insamling av data på området."

Arbetsförmedlingen spår samtidigt att man räknar med att ungefär 347 000 personer kommer att vara inskrivna som arbetslösa 2024. I ett nyhetsbrev från Altinget om Arbetsförmedlingen och arbetslösheten sägs att: "Det finns en obalans mellan vilken sorts kompetens arbetsgivarna efterfrågar och den som arbetstagarna faktiskt har." 

Vilket väl torde vara att uttrycka problemet med en rejäl underdrift. Utöver de arbetslösa bedömer SCB i sina nya beräkningar om befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS) att drygt en halv miljon människor i arbetsföra åldrar i Sverige varken arbetar eller studerar. 

Sveriges arbetskrafts- och kompetensbrister kan knappast lösas av arbetskraftsreserven. En hel del åtgärder när det gäller lönegolv för invandring, bidrag och yrkesutbildningar är på gång. Det är bra. Men Sveriges problem är allvarligt stora. Sannolikt behövs en ny politik som styr offentlig och privat sektor mot sina kärnverksamheter. Någonting som liknar den "solidariska lönepolitiken" som på 1950- och 60-talens "rekordår" starkt bidrog till det folkliga välståndet. När lågproduktiva företag gick i konkurs för att de inte klarade av att betala avtalade löner, flyttade arbetskraften dit där de nya jobben skapades i mer lönsamma företag. En liknande mekanism idag behöver också omfatta den offentliga sektorn. Det skattefinansierade utbildningsutbudet bör smalnas av rejält med fokus på vårdens, skolans, den lönsamma industrins och rättsstatens verksamheter. Det hisnande trycket på el, arbetskraft och kompetens antyder att vi kan vara på väg in en ny rekordårsera. Då behöver regeringen sätta styråran i sjön.