Partierna vill införa en begränsning av den offentliga finansieringen av tolkar för personer med uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap.
Den senaste mer principiella propositionen om invandrings/integrationspolitik undertecknades av statsminister Göran Persson och den biträdande arbetsmarknadsministern Leif Blomberg (salig i åminnelse) i september 1997. Det har passerat ett kvarts sekel sedan propositionen 1997/98:16 med den paradigmskiftesosande titeln "Från invandrarpolitik till integrationspolitik" lades på riksdagens bord.
Syftet var att begränsa invandrarpolitiken eftersom den på ett samhällsskadligt sätt delar upp människorna i två grupper - en klump med invandrare och en klump med svenskar. Därför bör, skriver regeringen: "Säråtgärder som riktar sig till invandrare som grupp begränsas till insatser och åtgärder som kan behövas under den första tiden i Sverige." Regeringen nämner "tolkservice" som en åtgärd som kan vara aktuell för "nyanlända."
Efter den "första tidens" invandrarpolitik ska istället en integrationspolitik ta vid där arbetet särskilt inriktas på "att ge stöd till individers egen försörjning och delaktighet i samhället, värna grundläggande demokratiska värden och verka för kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter."
Visst såg regeringen redan 1997 flera problem med invandringen: "Unga människor med utländskt medborgarskap, i synnerhet om de inte är nordbor, har en högre relativ arbetslöshet än svenska medborgare. Marginaliseringen av vissa grupper visar en oroväckande tendens att sammanfalla med etniska och sociala skiljelinjer."
Men i stort var regeringens vilja att sätta fokus på integration inom det svenska samhällets ramar högst rimlig och riktig. Invandringspolitiken drar bakåt - var kommer du ifrån? - medan integrationspolitiken drar framåt - vart ska du? Dagens massiva kritik av svensk integrationspolitik är också orättvis. Politiken har varit hyggligt framgångsrik under de perioder då invandringen hållit sig runt den "basinvandring" på "20 000 personer per år" som regeringen anger i sin proposition. Mängder med invandrare har ganska smärtfritt tagit sig in i Sveriges språk och arbetsliv. Vi behöver komma tillbaka dit.
Att generellt bevilja finansiering av tolktjänster är en lika vettig del av invandringspolitiken för nyanlända som vad det är en ovettig del av integrationspolitiken för Sverige.