Den 28 december i år infann sig ett sådant insiktsögonblick för mig när jag på regeringens hemsida läste en nyhet om skolan:

"Vi behöver en annan skolkultur där hot och våld inte förekommer överhuvudtaget", sa Paulina Brandberg som är statsråd på Arbetsmarknadsdepartementet. "Det ska inte råda något tvivel om att det är läraren som bestämmer över undervisningen. För elever som inte följer reglerna ska det bli tydliga och omedelbara konsekvenser", sa Lotta Edholm som är statsråd på Utbildningsdepartementet. Att något så självklart behöver sägas från högsta politiska ort är samtidigt en berättelse om vad som tidigare sagts och inte sagts.

Jag är inte ute efter att partipolitisera eländet som förevarit. Lusten att halvblunda, relativisera, ursäkta och/eller att bortförklara samhällsproblem har nog faktiskt mer med tidsanda och osäkerhet att skaffa än vad det handlar om medvetna partipolitiska ambitioner. Som jag känner de båda hittills statsbärande partierna Socialdemokraterna och Moderaterna så är ju inget av dem särskilt mjäkiga eller flummiga till sin natur. Båda partierna är tämligen konservativa i normalläget och de förstår betydelsen av hierarkier och auktoriteter.

Ändå har vi nu en skola där det enligt Lärarfacket råder en kultur där 10 procent av gymnasielärarna och 28 procent av högstadielärarna har utsatts för hotfulla situationer under åren 2019–2020. Det finns ingen annan förklaring till att det har blivit som det har blivit än att utvecklingen har varit tillåten och möjlig. 

Förklaringsbakgrunderna till skolans problem med våld och med lärarstyrning av undervisningen är i stort sett gemensamma med förklaringarna bakom den absurda omfattningen av dödligt skjutande och sprängande tonåringar i samhället, av arbetslivskriminalitet och av välfärdsbrott. Det har kunnat ske eftersom man har låtit det ske. Man har låtit det ske eftersom tidsandan var infekterad av invandringsproblemförnekelse. Nu är vi i en ny tid. Först Moderaterna och nu Socialdemokraterna har släppt beröringsångesten med samhällsproblem där SD varit pådrivande. Det bådar gott. 

Paulina Brandberg och Lotta Edholm har gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att "analysera" hoten och våldet i skolan för att staten ska få en tydligare bild av omfattning och orsaker för att därefter kunna sätta in rätt åtgärder. Det är verkligen på tiden.