För sista gången stod hon där som partiledare. Framför henne 496 ombud och runt 600 centerpartister till från alla hörn av landet som snart skulle hylla hennes efterträdare med det slags stående ovationer och applådåskor som hon själv blivit van vid att få under sina elva år vid rodret. Hon kände sig säkert både lättad och sorgsen. Så är det vid skiften.
"Jag är en förortskille", sa Muharrem Demirok när han höll ett tacktal efter att ha blivit vald av ombuden som dominerades av centerpartister från Skåne, Stockholms län och Dalarna; de distrikt där Centerpartiet har flest medlemmar. Två av ombuden, en man från Gullspång och en från Robertsfors, begärde ordet efter det att valberedningen föreslagit Demirok som ny ordförande. Han från Robertsfors var kritisk till att Helena Lindahl från Västerbotten inte fick chansen att bli partiledare. När hon inte valdes ut att kandidera hade han hoppats på Daniel Bäckström från Säffle. Men valberedningen pekade alltså istället på Demirok. Han från Gullspång var heller inte förtjust i valberedningens förslag. Han påminde om att det inte gick så bra förra gången som partiet valde en kandidat från en storstad till partiledare. (Lennart Daléus 1998-2001).
De två inläggen från landsbygden sporrade flera andra talare att gå upp för att hylla valberedningens arbete. Varje sådant inlägg fick rungande applåder. Vilket kändes väl grovt. Gullspångaren och Robertsforsaren var inte alls aggressiva eller så. Att majoriteten var stor för valberedningens förslag stod helt klart. Att då så demonstrativt med applåder och avståndsrop trycka till de få som hade en annan uppfattning riskerar nog att såra partiet mer än vad det läker.
Men kanske var partiet nervöst för en större debatt om valberedningens förslag? Annie Lööf bröt påtagligt mot folkrörelsetraditionen när hon i sitt inledningstal gratulerade Muharrem Demirok till uppdraget som partiledare; alltså innan han blev vald. Sådant ser man inte så ofta.
Daniel Bäckström från Säffle blev vald till 1 vice partiledare. Också detta val lockade upp två talare på scenen. Ungdomsförbundets och studentförbundets respektive ordförande markerade att de inte deltar i valet av Bäckström. De protesterade mot att Bäckström tvekat och tvivlat i HBTQ-politiken. Så man ska nog inte dramatisera motsättningarna i partiet. Men spännvidden är större än tidigare. Vilket kanske gör förortskillen Demiroks chanser att lyckas större än annars? Han är helt klart en mycket ovanlig centerpartist. Vilket väl går an mer i ett parti som också är alltmer ovanligt?