Michael Arthursson i Centerpartiet är den som har suttit längst. 2010 valdes hallänningen Arthursson till partisekreterare för det dåvarande regeringspartiet. Stockholmaren Aron Etzler i Vänsterpartiet är den av de nuvarande partisekreterarna i riksdagen som har suttit näst längst på sin post. Han utsågs i februari 2012; bara några veckor efter det att den dåvarande partiledaren Jonas Sjöstedt blivit vald. Sjöstedt ersattes den sista oktober 2020 av Nooshi Dadgostar. Men Etzler sitter kvar.
En solig eftermiddag tidigare i veckan träffades jag och Aron Etzler för ett samtal om Vänsterpartiets rötter. Vi gick ett par hundra meter från V: s riksdagskansli på Storkyrkobrinken och satte oss på en soffa i den lummigt gröna parken vid Riddarhuset vars devis är Arte et marte - Konst och krig. Vilket är ett motto som passar bra in på Aron Etzler. Inte på så vis att den urtrevlige stockholmaren Etzler på något bokstavligt sätt skulle vara särskilt krigisk av sig. Men han har ett långsiktigt strategiskt tänkande och har i böcker och artiklar resonerat klokt och fördomsfritt om Reinfeldts framgångar med Alliansen och om det danska systerpartiet SF: s misslyckanden som regeringsparti tillsammans med Socialdemokraterna. Och när det gäller konsten är han väl befaren; i vart fall inom genren "alternativ pop" där han i slutet av förra millenniet sjöng och spelade gitarr i gruppen "Ny Akustik."
Aron Etzler är kort sagt en väl bevandrad vänsterman. Han var chefredaktör för vänstertidningen Flamman under lika många år som han nu har varit partisekreterare för V. Nu och då återvänder han till Flammans spalter för att företräda partiledningens numer allt mer öppna intresse för att förhandla med både S och C om innehållet i en eventuell rödgrön regering efter nästa val. Alla V-partister är inte så förtjusta i de idéerna. Den 5 maj i år formulerade sig Etzler så här i Flamman: "Att rösta på ett parti som inte försöker nå inflytande betraktas av de flesta som att kasta bort sin röst. Därför är det inte ett förräderi mot väljarna att göra upp med exempelvis Moderaterna, utan snarare att vägra försöka."
När det gäller V: s rötter så ältade vi inte det här med kommunism. Att fokusera på irrläreismer från 1800-talet leder fel. Vi talade istället om vad det betyder att medan S ryggmärgsreglerande rötter är regeringsmakt så är V: s rötter regeringsopposition? Pallar V att ha makt i den riktiga politiken? Vi kommer att vara redo, sa Etzler. Han är en rejäl vänsterman så jag väljer att ta honom på orden.