Det är svettiga dagar som kan ta på humöret; särskilt på den sidan som tappar någon procentenhet i just den dagens mätning. Flödet av mediestyrda utspel, attacker, opinionsmätningar och utåtriktade aktiviteter är enormt. Medvetna missuppfattningar och horribla påståenden snurrar runt i valrörelseluftens fin- och fulrum.
Ute i den andra delen av valrörelsen går det lugnare till. Några tusen av de mest partiaktiva runt om i landet lägger en hel del kvällar på att knacka dörr och en del morgnar på att dela ut flygblad vid järnvägsstationer och utanför stora arbetsplatser. Och nu ska partiernas valstugor schemaläggas med dagledigt partifolk som förenar en mängd kompetenser som trevlighet, ballongpumpning och svarsförmåga i politiska sammanhang.
När jag talar med lokalt partifolk av olika färger och sorter så framträder en ganska så samstämmig bild av att frågor om elpriser och trygghet/lag och ordning är det som dominerar samtalen vid dörrarna och ute på stan. Inte så många verkar tala om Bussen. Fast Bussen är en ganska så kul historia som kryddar valrörelsen med hälsosamma doser av underfundig humor och med tankar om bildsättning.
M, KD och L utgör tillsammans med SD ett gemensamt - men här och där lite ovilligt - regeringsblock. För att understryka det egna blockets samsyn (och det rödgröna blockets osamsyn) inom el- och energipolitiken så åker nu näringspolitiker från de fyra partierna till kärnkraftsorterna, och en del andra platser, för att hålla möten. En buss målades om och försågs med dekalen: "Ny energi för Sverige". Nu uppkom frågan om bussen i fråga var en "kampanjbuss" och om Liberalerna därmed bedrev valkampanj tillsammans med SD? Vid sidan av motståndarnas ösande av salt i sår i denna ännu (?) infekterade fråga för L och SD så bidrar som så ofta Expressens medarbetare Viktor Barth-Kron med klurig humor.
Över en bild på bussen har Barth-Kron skrivit: "Ceci n’est pas une kampanjbuss." Vilket är fransksvenska och betyder: Det här är inte en kampanjbuss. Han anspelar på den franske konstnären René Magrittes berömda tavla "Bildernas bedrägeri". Magritte målade en pipa med texten "Ceci n'est pas une pipe"; det här är inte en pipa. Vilket är sant. Det är en målning av en pipa. Och Barth-Kron visar ett foto av en kampanjbuss. Och ett foto är inte en buss. Kort sagt: Man kan se samma sak på olika sätt. Vilket alla dessa valarbetare nu försöker få oss att göra.
