Politikerpanelen i Säffle förbereder sig. Längst till vänster Lennart Stolpe från Hembygdsföreningen. Längst till höger Åke Sandberg. Mellan de båda kommunpolitiker från C, M, S, Sjukvårdspartiet, V och SD.
I förordet till sin nya bok ”Främling i sin stad” (Utgiven på eget förlag 2021) skriver författaren Åke Sandberg att boken är ett ”lokalt förankrat försök att förstå det politiska landskapets förändring genom sverigedemokraternas framväxt i Säffle och i landet.” Han understryker att ”migration, radikal höger och nationalism” inte är forskningsområden som han ägnat sig åt tidigare: ”Jag är osäker om jag gjort rätt bedömningar, jag vet inte”, skriver Åke Sandberg som är uppväxt i den sydvärmländska staden Säffle men som verkar som forskare och professor emeritus i sociologi vid Stockholms universitet.
Jag läste hans bok med växande fascination. Åke Sandberg har lyckats att fånga invandringsfrågans två segregerade världar inom samma pärmar. Å ena sidan den jordnära, politiska och praktiska hållningen. Å andra sidan de dramatiska, teoretiska och ideologiska perspektiven. Sandberg anstränger sig dock inte för att försöka integrera de två världarna med varandra. Tvärtom skulle man kunna säga att han endast antyder att de två världarna skulle kunna stå i konflikt med varandra. En stor del av boken består av anteckningar och utskrifter från samtal och intervjuer som Åke Sandberg haft med barndomsbekanta, ”folk på stan”, kommunpolitiker, myndighetspersoner, företagare och redaktörer i Säffle. Samtalen har förts och bokförts under sex, sju år och ger en bred och sammansatt bild av Säffles utveckling och nuläge.
Det bor ungefär 15000 personer i Säffle. Staden har drabbats av flera stora nedläggningar av industrier under senare decennier. Akutsjukhuset har även det lagts ner och tusentals människor har flyttat från kommunen. Av de som är kvar är påfallande många äldre och arbetslösa. Andelen utrikes födda är hög bland kommuninnevånarna och inkomstnivåerna är lika låga som utbildningsnivåerna. Säffle har problem kort sagt. När staten för drygt tjugo år sedan började släppa upp invandringen på höga nivåer så blev det attraktivt för stagnerande utflyttningsorter som Säffle att kunna fylla upp de stora vakanserna i det kommunala bostadsbolagets bestånd samtidigt som staten skyfflade in generösa – men tidsbegränsade – statsbidrag till de mottagande kommunerna. Säffles invånarantal och statsbidragsinkomster steg under några år. Men den stimulansen har klingat av nu.
Åke Sandbergs bok "Främling i sin stad"
(De senaste tjugo åren har det varje år beviljats som lägst 54 000 och som högst 150 000 uppehållstillstånd vilket ska jämföras med 80- och 90-talens siffror mellan cirka 12- och 30 000 uppehållstillstånd. Undantaget under den perioden är när det i början av 1990-talet utbröt krig i vårt närområde (forna Jugoslavien) och Sverige under ett par år tog ett självklart ansvar för skydd och asyl; som goda grannar gör. Fram till sista augusti i år 2021 har enligt Migrationsverkets statistik ungefär 63 000 personer fått uppehållstillstånd i Sverige.)
Åke Sandbergs samtal och intervjuer skildrar och belyser Säffles problem utifrån flera olika håll och kanter. Det är lärorikt, intressant, trovärdigt och helt utan konstigheter. Industrinedläggningar, befolkningsförluster och hög andel arbetslösa invandrare skapar problem på vilken plats som helst. Det som förbryllar med boken ”Främling i sin stad” är att Sandberg har lyft in flera kapitel där han redogör för forskning och teorier om högerradikala partier, nationalism och högerpopulism. På vilket sätt har dessa forskningsrön bäring på utvecklingen i Säffle idag? Kan det vara så att Åke Sandberg har sett något nytt i Säffle? Finns det något i den sedan mer än ett halvsekel centerstyrda bruksorten som antyder en högerradikalisering av betydelse för ortens och kanske hela Sveriges utveckling? Eller kan det vara så att han hamnat i den så vanliga misstagsgropen och applicerat en förklaring som behagligt passar in i den egna ideologiska överbyggnaden men som skaver betänkligt mot förhållanden på marken? Och att han inte riktigt ser själv att han i sin bok bär fram två segregerade förhållningssätt – ett jordnära och ett ideologiskt? Det ideologiska bär han med sig i sin klassiskt vänsterlutande person. Det jordnära bär han med sig i sin socialforskande och människointresserade person. Som läsare slås jag starkt av hur det skär sig. Jag kan helt enkelt inte få in Säffles utveckling som Sandberg skildrar i den förklaringsmodell av högerradikalism, populism och nationalism som Sandberg anför.
Bilden är från en demonstration på Sergels Torg där värmlänningarna - förgäves - protesterade mot nedläggningen av akutsjukhuset i Säffle.
Fredagskvällen den 24 september inbjöd Säfflebygdens hembygdsförening till en presentation av boken i Svenska kyrkans församlingshem på Billerudsgatan i Säffle. Utöver ett anförande av Åke Sandberg utlovades två paneldiskussioner med kommunpolitiker och lärare, präster, rektorer, företagare och forskare. Jag bestämde mig för att åka till Säffle för att lyssna in åsikter och stämningar direkt på plats. Böcker i all ära. Politik och människor är som bäst live. Efter några timmar på tåg bänkade jag mig således i kyrksalen tillsammans med ett sjuttiotal Säfflebor.
Åke Sandberg
I politikerpanelen deltog Ola Johansson (M), ┣Jimmy Jonasson (SD), ┣Matilde Konglevoll (V), Ann Mlakar (S), kommunstyrelsens ordförande Dag Rogne (C) och Ingegerd Welin Fogelberg från sjukvårdspartiet SiV. Många av politikerna har intervjuats i boken. Centerpartiet (13 mandat av 41 i fullmäktige) är det ledande partiet i Säffle. En klassisk fyrpartiallians av borgerliga partier styr i kommunen med egen majoritet där även Sjukvårdspartiet ingår. Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är andra respektive tredje största parti. Varken S (9 mandat) eller SD (7 mandat) har något direkt inflytande; mandaten räcker inte till. Samarbetsandan präglar dock Säfflepolitiken i allmänhet vilket märktes när panelen framträdde på fredagskvällen i kyrksalen. Centerpartiet i Säffle är av den mer liberala och företagsinriktade sorten och välkomnar till exempel privata utförare i välfärden. Säffle har också sedan 2012 stadigt rört sig uppåt i Svenskt Näringslivs stora undersökning om ”näringslivsklimatet” i landets kommuner. Plats 156 (2012) har blivit till plats 25 i år. Så även om Sverigedemokraterna vore väldigt högerradikala och även om Socialdemokraterna vore väldigt populistiska så är det inget som präglar Säffles utveckling. Inget av det jag ser av Ann Mlakar (S) och Jimmy Jonasson (SD) i panelen den här kvällen tyder heller på att de skulle vara särskilt extrema i något politiskt avseende. Ingen vettig person förnekar ju att invandring av arbetslösa och därför bidragsberoende personer är ett problem för Säffle likt för andra kommuner i liknande situationer. Att partier viktar det problemet på olika sätt gentemot andra problem i samhället är heller inte vare sig extremt eller konstigt. Det är ju sådant partier gör. SD har självfallet varit/är mer alarmistiska om invandringens konsekvenser än vad andra partier är och var. Vilket har svarat mot en ganska stor del av medborgarnas uppfattningar. Därför är SD ett ganska så stort parti idag. I Säffle är dock det betydligt mer invandringspolitiskt tillbakalutade Centerpartiet nästan dubbelt så stora som Sverigedemokraterna.
Gunnar "Säffle" Andersson gjorde succé som fotbollsproffs i Olympique Marseille mellan 1950-1958. Det var också då som Säffles industriella och sociala storhetstid tog fart. Åke har länge samlat material om Gunnar och det blir kanske en bok så småningom ...
I den andra panelen den här fredagskvällen i kyrkan medverkade gymnasielärarna Carl-Johan Ivarsson och Kenneth Larsson, Säfflebon Luz Enith Martinez som arbetar som ingenjör i Karlstad, Malin Brunzell som är gymnasierektor, kyrkoherden i Säffle kyrka Lena Skoting och Per Skålén som är företagsekonom på Karlstads universitet. Även i den här panelen dominerade de jordnära och de praktiska förhållningssätten. Till skillnad från politikerpanelen – där många på politikers vis gärna och hellre talade om allt som går bra i Säffle än vad de grottade ner sig i problem – så ägnade sig skol/präst/ekonompanelen i huvudsak att tala om hur den omfattande invandringen påverkar verkligheterna i Säffle. Problem, möjligheter och reflektioner om tillit, gatubilder, läraryrket, bostäder och integration avlöste varandra. Ingenjören Luz Enith Martinez kommer från Colombia. Hon framhöll att Sveriges ”amerikanisering” gjort det lättare för henne att smälta in i Sverige. ”Jag kände igen mig direkt, mycket var nästan likadant som hemma i Colombia”, sa hon. Lärare och rektorer talade om svårigheterna när många elever med bristfällig skolgång – utöver språkförbistringen – kommer in i skolan. Någon varnade för våldet mellan personer och grupper som ligger närmare ytan bland ungdomarna i gymnasieåldern än bland vuxna. Inga konstigheter här heller alltså. Påfrestningar, svårigheter och konflikter; visst är det så. Men inget särskilt eller utmärkande för Säffle.
Flera hundra bra industriarbeten försvann från Säffle när Volvos bussfabrik lämnade stan.
Åke Sandbergs ambition med sin bok är som sagt att försöka ”förstå det politiska landskapets förändring genom sverigedemokraternas framväxt i Säffle och i landet.” Faktum är väl att det ”politiska landskapet”, i vart fall fortfarande, ter sig tämligen oförändrat för de allra flesta partier. Sverigedemokraterna har blivit mycket större och Socialdemokraterna har blivit avsevärt mindre. Det är i stort vad som har hänt i den nationella politiken de senaste decennierna. Övriga partier guppar upp och ner i opinionen ungefär som de alltid gjort. Sandberg har hur som helst gjort ett berömvärt försök att försöka förstå vad som har hänt. Jag tror rentav att han har lyckats med sin ambition. När det gäller Säffle och resten av Sverige skulle jag vilja säga att det bland en del andra problem är konsekvenser av en alldeles för omfattande invandring under alldeles för lång tid som vi har att hantera. Att läsa Åke Sandbergs bok och att ”lyssna på Säffle” en fredagskväll har styrkt mig i uppfattningen om att problemen - som vare sig bör under- eller överdrivas - kommer att tas om hand genom jordnära och praktisk politik. Högerradikalisering och nationalism är däremot vare sig några större problem eller några eftertraktade lösningar i Sverige och Säffle.