En del av hantverket för makthavare som samarbetar

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari kastades in i storpolitiken redan innan hon hunnit lämna ordförandeskapet i det liberala ungdomsförbundet.

Romina Pourmokhtari är klimat- och miljöminister i Ulf Kristerssons regering.

Romina Pourmokhtari är klimat- och miljöminister i Ulf Kristerssons regering.

Foto: SVT

Krönika2024-02-24 06:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I dessa tider där "Internet aldrig glömmer" finns allting man i ungdomlig iver och/eller i vuxen omdömeslöshet sagt i den digitala miljön alltid bara en googlesökning bort. Ett faktum som präglade upplägget när Romina Pourmokhtari tidigare i veckan gästade Anders Holmberg i SVT-programmet "30 minuter".

Frågorna till Pourmokhtari var koncentrerade på utsläppen - som just nu ökar fast Romina Pourmokhtari på Internet och som ungdomsförbundare varit övertydlig med att utsläppen ska ner snabbt - och på Sverigedemokraterna - ett parti som Pourmokhtari på Internet och som ungdomsförbundare konsekvent benämnt som rasistiskt men som hon nu samarbetar med i regeringsställning. 

Självklart påverkar det hennes rörelseutrymme att hennes mer vildvuxet kaxiga ungdomstid ligger vägg i vägg med nutiden som statsråd. Det är ju mer vanligt att det hinner passera något eller några decennier innan kaxiga och icke karriärplanerande ungdomsförbundsordföringar får chansen att sätta sig i en regering. 

När programledaren Anders Holmberg vid upprepade tillfällen försökte få Romina Pourmokhtari att svara ja eller nej på frågan om hon "fortfarande tyckte att Jimmie Åkesson var en rasist" så dök Bosse Ringholm upp i mina tankar. Han var ordförande för det socialdemokatiska ungdomsförbundet SSU 1967-72. I den rollen pläderade han bland annat för att bankerna skulle förstatligas och för att Sverige skulle ge ekonomiskt stöd till Röda khmererna i Kambodja. Det var inte några uttalanden som låg honom i fatet när han mer än ett kvarts sekel senare trädde in som finansminister i en S-regering. 

Romina Pourmokhtari har ett gott självförtroende; det märks. Hon intar också mogna politiska positioner när det gäller utsläppen. Uppdraget är inte att utsläppen varje år ska minska till vilket pris som helst. Uppdraget är att de långsiktigt ska gå ner mot noll i så stora delar av världen som möjligt. För Sveriges del handlar det framförallt om elektrifiering av industri och transporter. Det tar sin tid. Att sätta stopp för den dyra inblandningen av biomassa i bensin/diesel är rätt politik. 

När det gäller relationen med SD är Pourmokhtari lite stolpigare i "30 minuter". Hon vill inte upprepa sina ord om rasism. Men hon vill inte heller säga att hon ändrat sig. Vilket är en klassisk försvarslinje i politiken. Alla förstår vad hon menar. Men hon säger det inte. Inte så kul att lyssna på alla gånger. Men en del av hantverket för makthavare som behöver samarbeta utanför sin trygghetszon för att kunna regera.