Miljöpartiet utgår från sig självt och anser sig stå för sanningen. Man hamnar därför ofta i en von oben position visavi väljarna. Sverigedemokraterna har ett ursprung som starkt påminner om Miljöpartiets. SD är sprunget ur ett liknande "sanningsträsk" som MP. Rasism är en absolut lära där vissa är bra och där andra är dåliga. Finns inte mycket yta för kompromisser och nyanser i de sammanhangen. Men till skillnad från Miljöpartiet som bara ytligt har städat undan en del av alla sina ismer om energi, mat, EU och samarbetsmöjligheter i politiken så har Sverigedemokraterna i rask takt och gediget grundligt gjort sig av med de ismer som band dem till utanförskap.
Under ledning av sin partiledare Jimmie Åkesson har SD steg för steg ägnat sig åt ett politiskt hantverk som haft inriktningen att göra det möjligt för partiet att växa. Självcentreringen och sanningspredikandet har avtagit i takt med tillväxten. Ett parti som samlar några få procent av väljarna och som är nöjda med det kan med gott mod fortsätta att odla sina ismer och sanningsmyter; de väljare man har vill nämligen ha partiet precis som det är just nu. Miljöpartiet växer därför inte. Partiet har istället ställt in sig i stallet bredvid Vänsterpartiet som har varit små och i huvudsak betydelselösa i realpolitiken sedan riksdagsstarten 1917. Till MP: s försvar ska sägas att de till skillnad mot Vänsterpartiet har vågat sig på att regera med Socialdemokraterna under nästan åtta år. MP tog mycket stryk av sitt regerande. De försökte nämligen kombinera flera av sina gamla sanningsismer om miljö, migration och ekonomi med regerandets krassa verkligheter. Det gick inte så bra.
SD har däremot uppträtt mer socialdemokratiskt. Vilket i det här sammanhanget betyder att man har förstått vad som krävs för att växa och vad som krävs för att kunna regera. Sveriges socialdemokratiska parti har gått från att vara typ paria för 120 år sedan till att under de senaste 100 åren ha varit det största partiet i alla riksdagsval som hållits. För att lyckas med något sådant krävs en kombination av att å ena sidan vara en bred kyrka där de flesta väljares åsikter inte behöver slå i glastaket med att å andra sidan skapa en luftig vinnargemenskap som lockar människor att vara delaktiga genom att lägga sin röst på partiet. Den kraften finns kvar hos S. Men SD och Åkesson är där och nafsar i hälsenan. Mer om det på en kommande ledarsida.