Enligt SCB är inflationsnivån nu 12 procent. Flera prognosmakare som till exempel Handelsbanken räknar med att ett "normalhushåll" kommer att tappa ungefär 35 000 kronor i köpkraft under 2023.
Det är oundvikligt att inte jämföra nuet med den långa och utdragna inflations- och devalveringsekonomi som gällde i Sverige från 1970-talets slut och fram till kronkraschen på hösten 1992. Sverige kom från en flera decennier lång "rekordårsera" efter andra världskriget där industrin, välståndet och välfärden gick på högvarv. När konkurrensen hårdnade och när de stora svenska exportföretagen inte hängde med i utvecklingen så bromsades ekonomin kraftigt. Då genomfördes flera devalveringar - regeringen beslutade att sänka den svenska kronans värde gentemot den tidens stora valutor. Vilket gynnade exportbolagens försäljning. Men samtidigt blev det mycket dyrare att importera till Sverige. Vilket fick inflationen att rusa. Vilket "löstes" genom väldigt höga löneökningar som i sin tur drev på inflationen ännu mer, och så vidare. Efter kraschen 1992 slog massarbetslösheten till och en djupgående sanering och reformering av svensk ekonomi genomfördes under Göran Perssons ledning. Den reformperioden grundlade en ny era av tillväxt och arbete och välstånd. Men nu går det kraftigt nedåt igen.
Sedan vi blev medlemmar i EU kan inte regeringen devalvera kronans värde. Men Riksbanken har i praktiken - genom den mycket långa eran av mycket låga räntor - försvagat den svenska kronans värde. Vilket slog igenom med full kraft när pandemin och det ryska anfallskriget satte press på världsekonomin. Likt för fyrtio år sedan så gynnas exportindustrin av den svaga kronkursen medan alla importvaror blir mycket dyrare. Vilket driver på inflationen. Vilket gräver djupa hål i hushållens plånböcker.
Här står vi nu igen med en "skvalpvaluta" - ett begrepp som Carl Bildt lanserade i valrörelsen 1998 - som investerare lämnar för tryggare valutor. Enda sättet för Riksbanken att försöka öka kronas internationella värde är att höja räntorna vilket slår hårt mot människors ekonomi. Och avtalsrörelsen lär landa på löneökningar runt 3, 5 procent i ett kort avtal. Det blir tufft. Dags att börja tänka förnyelse och reform igen. Som för fyrtio år sedan. Skulle vi fastna i hemmabyggda återvändsgränder som elstöd, pristak och annat i det häradet så kommer det bara att fortsätta utför. Vi behöver styra in mot strukturella reformer. När vi nu snart går med i Nato borde vi också ansluta oss till eurosamarbetet. De två reformerna kan starkt bidra till ett nytt lyft för välstånd och trygghet i Sverige.