Vilket är ett elände för den parlamentariska demokratins förmåga att generera handlingskraft och medborgerlig respekt. De stora politiska partierna har ett stort och avgörande ansvar för att bryta det nuvarande tillståndet. Valrörelser handlar om skillnader som ofta beskrivs med överdrivna ord och med demoniseringar av andra politiska intressen än det egna. När valet väl är över ska maktpolitiska intressen tonas ner till förmån för det allmännas bästa.
Fyra år till av en politik som domineras av maktstrider kommer att göra tiderna än bistrare för demokratin som ideal och som parlamentarisk styrelseform. Hanterandet av angelägna sakfrågor skjuts då även fortsatt i bakgrunden till förmån för värderings-och identitetspolitiskt laddade konflikter som i mycket beror på att Sverigedemokraterna etablerat sig som vågmästare mellan blocken.
Rune Premfors är professor emeritus i statsvetenskap och verksam vid Förvaltningsakademin på Södertörns högskola. Premfors medverkar med kapitlet "Att styra riket i en ny tid" i den nya boken "Förvaltningen i samhället" som förlaget Studentlitteratur nyligen gav ut i samband med Förvaltningsakademins 10-årsfirande.
Rune Premfors sammanfattar elegant och enkelt de olika faser som parlamentarismen i Sverige befunnit sig i sedan demokratins genombrott i början av 1920-talet:1920-1936, minoritetsparlamentarismens fas, 1936-1970-talets början, socialdemokratins fas, 1970-tal - 2010-tal, blockpolitikens fas och sedan 2014 lever vi i ett slags kontraktsparlamentarisk fas där regeringsbildningar varit möjliga först efter avtal i december, i januari och på Tidö slott.
I mina ögon ter det sig som om de tre stora partierna anstränger sig för att komma ur valrörelsestressens polarisering och in till ett mer förnuftigt läge. Sverigedemokraterna håller en mycket låg profil utåt och ägnar sig uppenbarligen åt inre tjänst för att rusta sig som regeringsunderlag. Socialdemokraterna undviker att larma och göra sig till i sakfrågor där partiet har gemensamma samhällsintressen med M som till exempel Nato, kriminalitet och (anar jag) kärnkraft/vindkraft/industri/klimat. Moderaterna låter sig inte hetsas till ständiga intervjuer och utspel utan anstränger sig för att få grepp om regeringsmaskineriet. Vi kan vara på väg in i en ny och mer sund parlamentarisk fas där sakfrågor och samhällsförvaltning dominerar i vart fall drygt 40 av en mandatperiods 48 månader.
