Medan den sida som förlorade kan kasta anklagelser om svek och lögner mot den sida som vann. I den nya förståelsen av "plånboksfrågor" gavs medborgarna bilden att staten förfogade över smarta och snabba sätt att direkt "vid pump" och direkt vid "elräkningen" skicka in pengar i somliga medborgares plånböcker. Några sådana smarta och snabba sätt förfogar dock inte staten över. Vilket nu har visat sig. Direkt vid "pumpen" damp det bara ner några ören och elräkningen, berättade energi- och näringsminister Ebba Busch vid en pressträff på onsdagen, får vänta till februari nästa år på sitt plånbokstillägg. Och medierapporteringen om elstödet domineras - så klart - av besvikelse från alla i allmänhet och i synnerhet från den landsända vars elanvändare inte får något alls i plånboken av staten.
Sådana här varianter av plånbokspolitik kan vara handlingskraftigt tilltalande i en jämn valrörelse; det är lätt att begripa. Som praktisk politik är det däremot bananrepubliksnivå på det hela. Plånboksfrågor är i sig själva en naturlig del av politiken. Att vilja bedriva en politik som håller kostnaderna nere, välfärden uppe och reallönerna stigande är självklart. Men det gäller att hålla sig till verksamma och anpassade metoder. Att i ena andetaget avskaffa bonusen för nyinköp av elbilar för att i nästa andetag införa nya och liknande stöd på andra områden känns kort sagt inte betryggande genomtänkt.
El- och energipolitiken är inte betjänt av sådana här övningar. Den stora plånboksuppgiften för Ebba Busch är däremot att få till en överenskommelse där regeringspartierna, SD och Socialdemokraterna ingår. Som Frida Wallnor på Dagens Industris ledarsida markerade (29 november) så är det en sådan överenskommelse om villkoren för ny kärnkraft som på lång sikt kan grundlägga en ordning där inte kostnaderna för elen sliter sönder många privata och offentliga plånböcker. En sådan överenskommelse behöver också innehålla insatser för eltillgången på kortare sikt som till exempel tillståndsgivningen för vindkraft, överföringskapaciteten i elnätet och kanske justeringar av elskatten under de svåra år som möjligen väntar.
Jag tror att Socialdemokraterna gärna skulle medverka till en sund överenskommelse. Klok och generell plånbokspolitik är något av partiets signum. Att - när tillfälle ges - städa undan gammalt bråte som samlat ihop sig under åren är också klok politik i fädernas spår för framtida segrar.
