Den statliga myndigheten Delegationen mot segregation  - Delmos - gör säkert nytta på många sätt och vis. Deras huvudsakliga syssla är att dela ut tämligen omfattande och riktade statsbidrag till kommuner och organisationer runt om ute i Sverige. Riksrevisionens granskning av verksamheten för 2020 pekar på att bidragen "adresserar stora behov men att det går att utforma bidragen på ett bättre sätt." Så är det säkert. 

I rollen som ideologiproducent är emellertid Delegationen mot segregation mer av ett sorgebarn. 5 juli lämnade myndighetens direktör "Årsrapport 2021-om den socioekonomiska boendesegregationens utveckling" till regeringen. Jag ska inte raljera och/eller märka ord; sådant leder sällan till en bra diskussion. Låt mig bara kort säga att jag i min enfald trodde att det finns en rimlig gräns för hur många gånger det är möjligt att skriva "socioekonomiska utmaningar" i en 92-sidig rapport. Det gör det inte. Som Esaias Tegnér upplyste oss om för mer än 200 år sedan så är "det dunkelt sagda det dunkelt tänkta". Delegationen mot segregation lyckas fördunkla bostadsområden med "socioekonomiska utmaningar" så att man till slut inte vet varken ut eller in. Som jag tolkar det hela så är problemets kärna att den statliga myndigheten står med minst ena foten i likvärdighetsmyrmarken vilket i det närmaste omöjliggör rediga och klara tankar och ord. Nedan ett kort citat där Delmos blottlägger sina våndor med likvärdighetsideologin. Avsnittet handlar om vad som kan göras för att motverka segregationen: "Det finns goda skäl till att det bör finnas tydliga incitament för utbildning, arbete och egenförsörjning. Detta skulle dock även kunna innebära att samhället drar isär ytterligare, det vill säga att segregationen exempelvis skulle kunna öka mellan grupper som har en lägre utbildningsnivå och de som har en högre utbildningsnivå. Det handlar därför inte om att se de olika faktorerna som motsatsförhållanden – högre utbildning eller jämlika villkor – utan snarare om att dessa behöver vägas samman till ett helhetsperspektiv." Vad det där "helhetsperspektivet" är för något; det får jag inget grepp om. Det jag ser och läser är däremot att myndigheten anser att det å ena sidan är bra med utbildning, arbete och egenförsörjning. Å andra sidan kan en sådan utveckling leda till mindre likvärdighet och ökad segregation eftersom alla inte kommer att utbilda sig, arbeta och försörja sig. Jaha? Nähä? Myndigheten snurrar runt mellan polerna i sin dunkla helhet. Mycket mer än så blir det inte.