Han påminner om att "Berättelsen om hur Fattig-Sverige transformerades till världens mest framgångsrika välfärdsland är hopflätad med berättelsen om svensk socialdemokrati." Frågan är vad dessa hundraårsminnen ger oss för råd idag? Vilka "konflikter" är det som bör tas idag för att få rakare ryggar och ökat stöd hos de väljande medborgarna?
Payam Moula ger ett exempel. Han säger att konflikterna ska tas "där vi har en otvetydig folkmajoritet bakom oss." Enligt Payam Moula finns en sådan "otvetydig majoritet" för att ta "övervinsterna" från "banker, elbolag och livsmedelsbutiker" och därmed låta "bankerna eller miljardärerna stå för notan" när nya "lärare, sjuksköterskor och poliser" ska anställas. Jag förstår vad han menar. Men hans exempel andas mer av sjuprocentig vänsterpartipopulism än av en majoritetsbyggande S-politik för framtiden. Det krävs betydligt mer än så för att få en konflikt att lyfta.
Visst är samhällsbygget och välfärdsstaten i behov av upprustning. Så är det otvetydigt. Reformbehovet är stort på många angelägna samhällsfält som arbetsmarknaden, försvaret, rättsstaten, elförsörjningen, bostadsförsörjningen och grundskolan. Att stå upp för det allmännas behov av bättre fungerande och mer tillgänglig välfärdsverksamhet är nog så nära socialdemokratins ryggmärg som det är möjligt att komma.
I samma sommarnummer av Tiden skriver Håkan A Bengtsson - vd på Arenagruppen och en av socialdemokratins främsta nu levande tänkare under rubriken "Hur utvecklas nya idéer?"
Han varnar för nostalgi i alla dess former men påminner samtidigt om den mest värdefulla historiska erfarenheten som Socialdemokraterna bär med sig. Nämligen att "Socialdemokratin är också dess praktik, inte bara dess teori; formad av och i skärningspunkten mellan utopin och verkligheten." Svensk socialdemokrati är med andra ord en egen konstart som formas och omformas utifrån situation och uppgift.
Bengtsson pekar på att under "senare år är det snarare högern som satt dagordningen och lyckats genomföra sina reformer. (--) Och 2022 är det skördetid för det högernationalistiska projektet." Vilket innebär att S och regeringen är nära varandra i många sakfrågor.
Socialdemokraterna behöver kort sagt skärpa sig: "Sky dogmatism och testuggande. Bemöt motståndarens bästa argument, inte de sämsta;" skriver Håkan A Bengtsson. Att lägga tid och kraft på låtsaskonflikter, där man egentligen ser samma problem som högern är inte något som får några S-ryggar att rätas.