Söndagstidningens ledarsida kommer i sommar att bjuda på fördjupade och breddade resonemang om de stora och sammansatta samhällsproblem som vi under de senaste åren vant oss vid att karaktärisera som gängkriminalitet och/eller dödligt skjutvapenvåld. Den röda tråden i ledarsidestexterna kommer att utgöras av några av de rapporter som beteendevetaren Eva Nilsson Lundmark och nationalekonomen Ingvar Nilsson tagit fram under sin långa gärning i utanförskapsfrågor. De har samarbetat med kommuner, polisen, andra statliga myndigheter och näringslivet. (Serien inleddes söndagen den 18 juni)

I rapporten "Ensam är inte stark" skildrar Nilsson Lundmark och Svensson ett pågående projekt som de leder i Västerås kommun. Jag har i tidigare artiklar i Söndagstidningen redogjort för de tre olika tidsperspektiv som de samtidigt har öppna i projektet. Det första är kortsiktigt och handlar helt om att "vinna slaget". Hela fokus är inriktat mot de kriminella. Nästa tidsfönster kallas för att "vinna kriget" och är mer utsträckt i tiden. Det handlar om mellan 2-10 år och målgruppen är nu utvidgad och omfattar alla de barn och ungdomar vilka ligger i riskzonen för att rekryteras in till de kriminella gängen; och en rad olika andra insatser. Det tredje tidsperspektivet är mer utsträckt mot evigheten skulle vi kunna säga: Att "vinna freden". Det handlar om att gradvis under många år framöver bygga nya och bättre verkligheter för barn och ungdomar. Säkra goda uppväxtvillkor, bra skolor och en i tiden utsträckt nolltolerans mot kriminalitet och utanförskap. Det krävs inte minst en mycket restriktiv invandringspolitik så att inte stadsdelar, skolor, förskolor och levnadsmiljön i stort präglas av ständigt nyanlända och rotlösa människor. 

Det mest intressanta med dessa tre parallella tidsfönster är att verkligheterna blir greppbara och begripliga. Istället för den ofta omogna och infantila debatten om att det "inte räcker med repression utan att det också krävs sociala och stödjande insatser" så blir helheten synlig i det breda perspektiv som Nilsson Lundmark och Ingvar Nilsson använder sig av i sitt arbete. Ska det bli något värdefullt socialt och stödjande arbete utfört så behöver vi inledningsvis ha tryckt tillbaka de kriminella så mycket som det bara går; få bort dem från banan kort sagt. Först då kan rädslorna och den så kallade tystnadskulturen angripas med full social kraft. Nästa söndag den 9 juli ägnar vi helt åt tystnadskulturen. Häng med!