Det svenska tillståndet har onekligen sina poänger

Utrikesminister Ann Linde medverkade i SVT: s Agenda på söndagskvällen 13 februari. Ämnet var förstås det ryska hotet om en utökad militär invasion av Ukraina.

Utrikesminister Ann Linde medverkade i Agenda i SVT på söndagskvällen den 13 februari.

Utrikesminister Ann Linde medverkade i Agenda i SVT på söndagskvällen den 13 februari.

Foto: Skärmdump från SVT

Krönika2022-02-15 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Programledaren Anna Hedenmo frågade Linde om inte Sverige - likt några andra länder - borde hjälpa Ukraina med vapenleveranser; om nu läget är så allvarligt som det hävdas från Stockholm och andra huvudstäder i den västliga sfären? Ann Lindes svar var på ett sätt obetalbart. Hon hänvisade till att Sverige har så stränga "vapenexportkontrolllagar" att det skulle ta mycket lång tid - om alls - att processa fram ett tillstånd för en sådan export. Anna Hedenmo framhärdade och undrade om det inte var just nu som Ukraina - ett land som regeringen uttalat solidaritet med - verkligen behövde militärt stöd i ett utsatt läge? Enligt Linde gjorde den omständigheten att Ukraina är ett krigförande land saken än värre ur den svenska tillståndsbyråkratins perspektiv. Man ska inte skämta om allvarliga saker och jag har ingen bestämd uppfattning om det kloka/okloka i att skicka vapen till Ukraina i det här läget. Men medge att utrikesministerns argumentation sätter den svenska tillståndsbyråkratidebatten i stort - gruvor, vindkraft, elnät, vattenkraft, kärnkraft, med mera - i ett lite nytt, tyngre och småkomiskt sammanhang: Vår eventuella militära uppslutning på våra vänners sida får tyvärr vänta under de åtta år det tar att få tillstånd enligt de lagar som vi själva har stiftat...

Intervjun med Linde föregicks av en kavalkad av klipp från pressträffar och möten med ledande politiker i möten med varandra för att sy ihop enighet i väst och i möten med ryska ledare för att markera mot Rysslands krigsplaner. Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov är ett av de där Sovjetstenansiktena som en människa i min ålder har sett på pressträffar och i agent/krigsfilmer sedan Kubakrisen för 60 år sedan. Jag antar att svenska kungar och generaler och ambassadörer hade liknande tsaristiska stenansikten att hantera på sin tid för flera hundra år sedan. 

Det vi ser utspelas nu är ingen "Ukrainakris utan en Rysslandskris", sa diplomaten Fredrik Löjdquist i Agenda. Ryssland vill bli sett, lyssnat på och erkänd som den stormakt med rätt till en "intressesfär" som hon anser sig vara. "Den svage blir slagen" säger Rysslands stenansikten genom historien. "Man får bara slå någon om man har tillstånd", säger dagens Sverige. Vilket i längden är en klart bättre hållning för människornas bästa.