För Sverige och de flesta andra västländer är det självklart att stödja Ukraina politiskt, militärt och humanitärt. Även medias vinklar är påtagligt väst- och demokrativänliga. Stödet för Ukraina motiveras ofta med ord och resonemang om att det ukrainska folket med sina umbäranden och med sina liv också strider för oss och för en demokratisk säkerhetsordning där inte grymma envåldshärskare ska kunna göra som de vill. Så är det. Väldigt mycket för oss alla står på spel i Ukraina. Att stå på Ukrainas sida mot Ryssland är kort sagt självklart.
På den sydvästra flanken av Europa är emellertid saker och ting alls inte lika självklara som vad de är uppe i nordost. Terrorgruppen Hamas pogrom den 7 oktober mot Mellanösterns enda demokrati Israel och dess befolkning krävde minst 1400 civila dödsoffer. Hamas håller sedan 2006 ett par miljoner palestinier i ett diktatoriskt och fattigt fängelse på Gazaremsan. Pelle Dragsted är talesperson för det danska vänsterpartiet Enhedslisten som sitter i den danska riksdagen Folketinget. På den sociala sajten X slog Dragsted fast att "Udover at vara en brutal terrororganisation, er Hamas en islamistisk, reaktionær, kvindefjendsk, homofobisk, antidemokratisk og stærkt antisemitisk-racistisk bevægelse, som fortjener modstand fra alle progressive kræfter i verden." Så är det förstås.
Men i mängder utav västvärldens städer fylls gator och torg av stora demonstrationer mot Israel. Inte mot Hamas. Och demonstrationstågen domineras av vänstermänniskor och av invandrare från Mellanöstern. Israel utsätts för folkmord. Men på demonstrationernas plakat anklagas Israel för folkmord. Bakvänt förstås. Men varför? Den danske journalisten Søren K. Villemoes påminde 26/10 i en krönika i Weekendavisen om varifrån den synen på Israel kommer: "Det er en upprepning af en oldgammel antisemitisk tumregel: at judarna altid selv er skyld i de ulykker, andre påfører dem."
Jag antar att de allra flesta västliga människor till höger och vänster och uppe och nere vill leva sina liv i frihet och demokrati och utan inflytande för vare sig Ryssland eller Hamas. Stödet för Ukraina i försvarskriget mot Ryssland visar tydligt den inställningen. Men i frågan om stödet för Israels försvarskrig mot Hamas terrorarmé svajar det betydligt. Är Hamas bättre än Israel? Søren K. Villemoes liknade demonstrationerna mot Israel vid en "omedveten ström av drivved". Den där drivveden får vi se upp med. Den kan bli riktigt samhällsfarlig.