Det sista sjukvården behöver nu är att ha det som nu

Just nu arbetar en parlamentarisk kommitté i riksdagen med frågan om sjukvården helt eller delvis borde skötas av staten framöver.

Lars Lönn är verksamhetschef på Vrinnevisjukhusets kirurgklinik. Han och hans kollegor på Vrinnevi och runt om i sjukvården har att hantera besvärliga verkligheter. Att bara fortsätta precis som nu är inte hållbart, säger Lars Lönn.

Lars Lönn är verksamhetschef på Vrinnevisjukhusets kirurgklinik. Han och hans kollegor på Vrinnevi och runt om i sjukvården har att hantera besvärliga verkligheter. Att bara fortsätta precis som nu är inte hållbart, säger Lars Lönn.

Foto: Thomas Möller

Krönika2024-03-12 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kommittén ska senast den 2 juni 2025 lägga fram sina förslag och funderingar. Kommittén är klokt nog befriad från uppdraget att skriva författningsförslag. Ett stort och ett litet (SD och KD) parti är på förhand mer positivt inställda till statligt huvudmannaskap över sjukvården. Liberalerna är tveksamma medan övriga partier, med lite olika argument, är negativa till statligt styre. Eller rättare uttryckt så använder sig många partier av argumentet att det "sista vården behöver nu är en jättelik omorganisation."  Ett begripligt argument förstås. Men det finns motargument som till exempel att "Det sista vården behöver nu är att ha det som man har det." 

Sjukvårdens verkligheter lyckas förhoppningsvis att tränga fram och in i kommittéarbetet. Svenska Dagbladet har nyligen publicerat en föredömlig och innehållsrik granskning av hur dagens regionala sjukvårdshuvudmän klarar sitt uppdrag. Resultatet är milt uttryckt illavarslande. Tillgängligheten har försämrats kraftigt mellan åren 2019 och 2023. SvD jämför hur många patienter inom specialiserad vård som fått operation/annan åtgärd inom de 90 dagar som vårdgarantin bestämmer. Det är ingen munter läsning. Köerna växer.

Svenska Dagbladet besöker bland annat Vrinnevisjukhuset i Norrköping. (9 mars) Lars Lönn är verksamhetschef på kirurgkliniken. "För vissa kan det i värsta fall bli flera års väntan på operation, det är väldigt frustrerande och sorgligt att inte kunna erbjuda patienterna det som vi vet ger ett drägligare liv, säger Lars Lönn till Svenska Dagbladet.

Det brukar ju sägas att det är svårt att komma in i sjukvården i Sverige men när man väl är inne så är vårdkvaliteten på topp. Frågan är hur länge det fortsatt gäller? Svenskans granskning visar att överbeläggningarna ökar kraftigt på Vrinnevi, i Östergötland och i riket. 

En sak som sticker ut i Svenskans tabeller är att flera av de sju regioner (däribland Östergötland) som har universitetssjukhus inte ligger särskilt bra till. Det kan vara så att universitetssjukhusen stjäl resurser som försämrar länssjukvården. Här skulle kanske staten kunna kliva in? Regionstyret som sådant stjäl också resurser i form av stora politiska och administrativa överbyggnader. Med säg sju regioner istället för 21 och med stark statlig styrning för samarbete och planering så kan kanske saker och ting bli bättre?

Statlig styrning/statligt huvudmannaskap är givetvis inget trollspö för en bättre sjukvård. Men den hårt prövade kirurgchefen på Vrinnevisjukhuset anser för sin del att lösningen "på sikt är en större statlig eller regional samordning. Nu har vi som en mur mot andra regioner som gör att vi inte kan samköra våra vårdplatser eller dela upp vård mellan oss, säger Lars Lönn till Svenska Dagbladet. 

Det är ett viktigt påpekande. Polisens stora omorganisation 2015 förvandlade 21 polisregioner till en gemensam myndighet. Reformen mötte hårt motstånd ute i landet och i media. Det är väl egentligen först nu under senaste året som de positiva effekterna börjar synas. Polisen kan agera mer kraftfullt mot kriminaliteten när murarna mellan regionerna har rivits. Personalförsörjningen blir steg för steg bättre. Fler grova brott förebyggs och fler grova brottslingar åker in på långa straff. Justitieminister Gunnar Strömmer använder ofta argumentet att "vill vi ha det på ett bättre sätt än idag så måste vi göra andra saker än vad vi gör idag." Det är sant. Och det är lika sant för sjukvården.