Lantbrukarnas riksförbund LRF har en lång lista med kritik mot SVT-programmet "Vetenskapens värld" som i tre avsnitt under september och oktober har sänt "Slaget om skogen." I de delar av kritiken som jag som lekman kan förhålla mig till framstår det som tveksamt ifall programledare, experter, kommentatorer och innehåll har mer att göra med vetenskap än med aktivism. Det saknas balans i programmen kort sagt. Självklart ska skogen - likt allt annat - granskas och vid behov kritiseras. Kritiken som förs fram i "Slaget om skogen" har emellertid en osaklig slagsida. Skogen pressas nu liksom av en "allians" mellan å ena sidan EU-byråkratins ambition att tvinga på Sverige stora nedskärningar i sitt skogsbruk och å den andra sidan en aktivistlobby som vill samma sak och som med framgång styr mediebilden av svenskt skogsbruk. EU: s hotande fjärrstyre av skogen består inte minst i ett framväxande regelverk för hur stor del av skogen som ska undantas från avverkning för att skogen ska lagra mer koldioxid. Eftersom skogen är det helt dominerande kollagret i Sverige så betyder EU: s nya krav risk för kraftigt minskad avverkning. Detta till trots av att ungefär 25 procent av all skogsmark i Sverige redan idag inte levererar virke till industrin. 

Dessbättre finns det numera en "Balanskommission". Kommissionen har bildats av stora svenska företag - bl a Holmen, Södra Skogsägarna, Lantmännen och SCA. De båda tidigare statsråden Lena Ek (C) och Anders Sundström (S) ingår i ledamotskretsen. Kommissionen eftersträvar med sina egna ord "en sund balans mellan tillväxt och näringslivsutveckling och miljö‐ och bevarandeintressen." I måndags 18 oktober fick statsministern och alla riksdagspartier ett brev från kommissionen. Bolagen är verksamma inom vind-vattenkraft, jordbruk, elmät, gruvor och skog och de understryker att de ser "klimatpolitik också som industripolitik." De mycket krångliga och tidskrävande tillståndsprocesserna skapar stora obalanser där klimatet, företagen och jobben riskerar att ta stryk. En ny turbin till ett vattenverk i Dalälven fastnar i ett tioårigt tillståndssökarträsk för att till sist få avslag. En kombiterminal i Sundsvall - för mer gods på järnväg - har fördröjts i hittills sex år genom ändlösa överklaganden. Vindkraft kan ta tio år från ansökan och till godkännande. Och då väntar hela elnätsbyråkratin. Den klimatinvesterande industrin får allt oftare, efter en dyr och lång väntan, ett nej till svar i Sverige. Den balansen bådar inte gott.