Widar Andersson: Det krävs rak och modig realpolitik för framgång

Det blev ett internt och externt ståhej utan dess like. Hela bombmattan av fascism och nazism-anklagelser drogs igång från socialdemokratin och vänstern. På den borgerliga kanten gick så gott som varenda renlärig liberal till attack mot Kinberg Batra och opinionssiffrorna störtdök. I oktober 2017 var hennes avgång ett faktum och Ulf Kristersson tog över. Han slog back i maskin, koncentrerade sig på att ge den då ännu lätt levande borgerliga fyrpartialliansen ännu en chans i valet 2018. Det höll inte; de rödgröna partierna fick ett mandat mer än de borgerliga. Vilket enligt den då ännu gällande riksdagsmatematiken - där SD: s mandat inte räknades - innebar att S kunde fortsätta regera. Under mandatperioden har både Ulf Kristersson och KD: s Ebba Busch återupptagit "gnuggandet" av opinionen i den känsliga frågan om SD-samarbete. Kaffe, luncher, samtal, riksdagsuppgörelser, gemensamma utskottsinitiativ och nu senast ett gemensamt program mot gängkriminalitet har steg för steg ökat acceptansen hos väljarna för ett mer utvecklat samarbete på den högra sidan i svensk politik. Det tog några år och det krävdes stryktålighet och envishet. Men nu är man framme vid ett slags etappmål. Förändringen har varit helt nödvändig ur moderaternas perspektiv. Utan en möjlighet till samarbete med SD så var socialdemokraternas fortsatta regerande närmast ostoppbart. Nu är läget ett annat. Koalitionsförberedelserna på högersidan i politiken ökar pressen på Socialdemokraterna att göra något motsvarande på sin kant. Samarbete med Centerpartiet och Vänsterpartiet krävs. Kanske också med Miljöpartiet; även om de flesta inom trojkan S, V och C nog helst slipper det gröna släpankaret i ett kommande eventuellt regeringssamarbete. Väljarna i de rödgröna partierna står hyfsat nära varandra och det kommer säkerligen inte att väcka några större konvulsioner om den nyvalda S-ledaren Magdalena Andersson tidigt och ganska tydligt slår fast hur hon tänker sig att kunna regera vidare efter valet 2022. Hon och Annie Lööf och Nooshi Dadgostar kan bli en vinnande trio. Det vill till att börja gnugga på samarbetsytorna och reformplanerna. Vänsterpartiet har en chans att hinna före Sverigedemokraterna till regeringssamarbete. Men det krävs rak och modig realpolitik för att nå framgång.