Samtalen var avspända och informella och gav mig intressanta inblickar i hur centerfolket - i vart fall i några av södra Sveriges tätorter - tänker och tycker.
I valet den 9 juni lyckades Centerpartiet och partiledaren Muharrem Demirok hålla sig kvar i EU-parlamentet med sina två mandat. Det var ett resultat som stärkte den nuvarande partiledningen och partiet kan nu sannolikt börja sikta mot valet 2026 utan att plågas av spekulationer om partiledarbyte.
Centerpartiet står nu tämligen oförblommerat på den socialdemokratiska sidan av politiken. Valet av sida har dock mer med Sverigedemokraterna än med Socialdemokraterna att göra. Motståndet mot att ge SD inflytande är en stark intressegemenskap mellan S och C. När det gäller stora delar av den aktuella sakpolitiken så är det dock skralare med samstämmigheten. Centerpartiet är för närvarande Sveriges mest liberala parti när det kommer till tunga frågor som ekonomi och invandring. Om vi utgår från att det rödgröna alternativet till Ulf Kristerssons regering kommer att bli en trepartiregering med S, C och MP så krävs nog därför rätt så betydande insatser av politikutvecklande karaktär för att projektet ska få luft under vingarna. Att "skrämmas med SD" kommer inte att räcka som politisk plattform. De partier som vill regera tillsammans behöver kort sagt vara beredda att förhandla fram gemensamma positioner i de problemområden som står överst på väljarnas kravlista.
Kriminalitet, invandring, ekonomisk tillväxt, kärnkraft, klimatpolitik, statens lånepolitik och det militära försvaret/Nato är exempel på områden där partierna behöver förhandla sig samman. Det är ingen omöjlig uppgift. Partierna i Sverige står i praktiken tämligen nära varandra när det kommer till sakpolitik. Det som står i vägen för en mer offentligt deklarerad samsyn är snarare vården av nedärvda ideologiska överbyggnader än oöverstigliga hinder att byta fot i sakfrågor. Stundtals känns det som att Centerpartiet har blivit ett starkt ideologidrivet parti. Men partiet har ju många bottnar. I en tidigare upplaga var partiets framtoning snarast den rakt motsatta. Med minst två rävar bakom varje öra var C beredda att förhandla om det mesta; så länge bönderna och landsbygdsbefolkningen inte missgynnades. Muharrem Demirok kanske kan använda sin stärkta position som partiledare för att "räva till" Centerpartiet inför vad som komma skall? De centerpartister jag har talat med i sommar gjorde väl inte vågen inför ett sådant scenario. Men osvuret är bäst.