Tidigare i veckan var Stefan Ingves gäst i SVT: s intervjuprogram "30 minuter". Det var en intressant halvtimme som inte minst satte maktdelningen inom den ekonomiska politiken i blixtbelysning. Stefan Ingves förklarade bistert att om det var så att regeringen införde lättnader i amorteringskraven för hushåll med bostadslån så var det troligt att banken skulle svara med att höja räntorna ännu mer än vad banken annars planerade för.
När Sverige blev medlem i EU 1995 var ett av villkoren att riksbanken skulle göras självständig gentemot regeringen. Vilket var en stor förändring i Sverige. Riksbanken skulle nu inte längre kunna användas hur som helst för att på kungars och regeringars uppdrag till exempel manipulera växelkurser och/eller öka/minska penningmängden i samhället. I en ny lag 1999 slog fast att riksbankens uppgift var att självständigt sköta penningpolitiken för att uppnå ett fastställt inflationsmål på två procent. Regeringen ansvarar i sin tur för finanspolitiken; det vill säga till exempel förslag till riksdagen om skatter, bidrag, högkostnadsskydd för skenande elpriser och förändrade amorteringskrav.
En konfrontation mellan finansminister Svantesson och Ingves på riksbanken skulle vara en mycket ovanlig händelse. Att det rått mer harmoni tidigare har väl förmodligen mest att göra med att vi kommer från en lång period av stadigt och ständigt bättre tider med låg inflation och låga räntor; rentav minusräntor. Det har kort sagt inte funnits så många anledningar till konflikt mellan penning- och finanspolitiken. Förvisso finns det kritiker - vilket programledaren Anders Holmberg tog upp i "30 minuter" - som menar att riksbankens tidigare jakt på att få upp inflationen till två procent genom att sänka räntorna är det som har grundlagt möjligheterna för hushållen att skuldsätta sig för att köpa allt dyrare bostäder. Dessa skulder har sedan Finansinspektion/regeringen/riksbanken använt som argument för behovet av amorteringskrav.
Nu är läget annorlunda. Men frågan är om dagens höga inflation beror på överkonsumtion av bl a el och lån i Sverige eller om det i huvudsak är en inflation som drivs av globala utbudsbrister på grund av pandemi och krig? Sådant rår i så fall inte höjda räntor för svenskar på. Ingen vet än hur det är med den saken. Vilket väl är ett bra slutord om en så prognos- och gissningsstyrd verksamhet som ekonomisk politik.