De allra flesta - 140 av 193 - av FN: s medlemsländer har sedan länge erkänt Palestina. De tre ovan nämnda ländernas erkännande är därför inte särskilt avvikande i ett globalt perspektiv. Ur en västerländsk och demokratisk vinkel så sticker dock beskeden från Norge, Spanien och Irland ut. USA, Israel och lejonparten av världens mer stabila demokratier har nämligen inte erkänt Palestina. När Sverige erkände Palestina 2014 så var det ett ur västlig synpunkt kontroversiellt beslut. Det svenska beskedet var förstås mer en inrikespolitisk positionering än ett reellt erkännande. Palestina uppfyllde ju inte då - och än mindre nu - de folkrättsliga kraven på att vara en stat: Man ska vara ett folk, ett territorium och en regering som har kontroll över territoriet.
Ärligt talat så finns ju inte Palestina mer än som en abstraktion; som en dröm om bättre tider i många palestiniers hjärtan. Möjligen var det ett embryo till en tvåstatslösning på gång i början och mitten av 1990-talet då förhandlingarna i Oslo var nära att få till ett avstamp för en hyfsat demokratiskt styrd palestinsk stat. Men drömmarna och förhoppningarna gick i kras. Vilket självklart hade många orsaker. De arabiska och islamistiska diktaturerna i Mellanöstern har noll intresse av en sekulär demokratisk utveckling i området. Terrorgrupper inom den splittrade palestinska sfären gjorde vad de kunde för att sabotera fredsplanerna. Bosättarrörelser och andra aggressiva politiska rörelser i Israel gjorde å sin sida vad de kunde för att skjuta tvåstatslösningen i sank.
I Gaza har den islamistiska terrorgruppen Hamas sedan snart tjugo år upprättat en av världens mest brutala diktaturer. På Västbanken styr ett genomkorrumperat Fatah utan några val sedan 15 år. Efter Hamas/Irans massmord på judar i Israel den 7 oktober förra året har Israel dragit igång ett försvarskrig med syftet att röka ut Hamas från Gaza och från regionen i stort.
Att Norge, Irland och Spanien i detta läge går in och erkänner Palestina som en självständig stat kan ju tyckas vara ett snurrigt och Hamaskramande tilltag. I huvudsak handlar det förstås om flaggviftningar för hemmaopinioner. När fler demokratiska länder - snart kanske även Tyskland och Frankrike - går in och erkänner Palestina så sätter det också, det ska sägas, en ökad press på de demokratiska krafterna i regionen. Folket i Israel kan kanske samla ihop sig och välja en mer resonabel och fredlig regering. Palestinierna kan kanske göra processen kort med terrorns Hamas och med det korrumperade Fatah. Då kan något börja hända.